Var med när de första resultaten av ”MUSSE-studien” presenteras

Tisdagen den 10 december gästas Malmö idrottsakademi av ett tvärvetenskapligt forskarteam från Malmö universitet, Halmstad högskola och Lunds universitet. De kommer att presentera dagsaktuell idrottsforskning kring kombinationen elitidrott och ett livslångt idrottande.

Malmö Youth Sport Study, mer känd som MUSSE-studien, följer två årgångar elever som studerar vid Malmö idrottsgrundskola. Avsikten är att öka kunskapen om hur man kan skapa en verksamhet som både

  • är inkluderande och inbjuder till deltagande i idrott och ett livslångt intresse för fysisk aktivitet och idrott (ett hälsoperspektiv) och
  • samtidigt skapar framgångsrik talangidentifikation och talangutveckling (ett elitperspektiv).

Projektet startades 2012 av forskare från Malmö universitet, Halmstad högskola och Lunds universitet och tittar bland annat på frågeställningar runt vilka som antas till skolan, elevernas fysiologiska status och skillnader mellan flickor och pojkar. 

Forskargruppen kommer nu att presentera de första resultaten av studien som även inkluderar komplexiteten mellan skola och ämnet idrott och hälsa, bredd kontra elit, kompetens hos lärare och tränare samt selektion och talang. 

 

Skateboard i OS är guld för Oskar

Skateboard är en sport utan gränser och Oskar Rozenberg Hallberg har i hög grad en karriär med mycket resor och framgångsrikt tävlande i hela världen. Men han har fortfarande en bra bas i Malmö.

Det var här allt startade, det var i Malmö han gick i gymnasiet på Bryggeriet på Lantmannagatan och han tycker att beskrivningen av Malmö som en av de stora skate-städerna stämmer.

– Malmö är en av de bästa städerna för skateboard i hela Europa. Många reser hit bara för att åka och att man satsar på sporten har man en stor nytta av, säger Oskar Rozenberg Hallberg och berättar vilka andra städer han tycket bjuder på bra miljöer för skateboard.

– Barcelona, Paris och New York, ja nästan hela USA faktiskt.

Det är i den kategorin man ska sortera in Malmö. Det senaste året har Oskar Rozenberg Hallberg även blivit en del av Elitprogrammet på Malmö idrottsakademi. Något han verkligen uppskattar.

– Jag hade ju redan stor hjälp i och med att jag är med i SOK:s topp- och talangprogram. Men Elitprogrammet är ett bra komplement. Än har jag inte varit hemma så mycket att jag kunnat vara med på tematräffarna, men jag har fått massage, pratat med mentale rådgivaren Sverker Fryklund och fått hjälp av fystränaren Stellan Kjellander. Sedan är det jättebra att kunna få snabb kontakt och hjälp av Rickard Dahan på Kulan. Jag slår och skadar mig ju rätt ofta, säger han och skrattar.

Oskar Rozenberg Hallberg är bara 22 år gammal, men har redan blivit världsmästare två gånger. Senast i september när han vann Vans Park Series World Championship i USA.

Nästa år är det OS i Tokyo. Då gör skateboarden debut i det officiella OS-programmet. Allt talar för att Oskar kommer att vara med då. Alla i sporten är inte överens om att det är en god idé, men för Oskar är det ingen tvekan.

– Klart att det är omstritt, men jag tvekar inte. En framgång i OS skulle betyda ännu mer för mig än VM.

– OS är bara vart fjärde år och definitivt större än VM. Just att det är första gången i OS gör det dessutom extra speciellt. Den som vinner premiären kommer alltid att synas lite extra i historien. Klart att det lockar.

Och han har lagt en gedigen grund.

Från det att han blev gripen på allvar av skateboard vid nio års ålder säger han att i princip allt har handlat om den sporten; att träna, tävla, resa, filma och hänga med kompisar som delar hans intressen.

– Från 9 till 22 års ålder har varje dag gjort mig lite bättre, betonar han.

 

 

Text: Ole Törner

Nätverksträffar är guld för Malmös ledare

Malmö idrottsakademi vill erbjuda en plattform där de aktivas tränare kan träffas och utvecklas. Därför bjuder man regelbundet in till nätverksträffar för just tränarna.

Senaste gången gästföreläste Renée Slegers från LB07 och Rikard Magnusson från Solröd Strand Badmintonklubb i Danmark.

Sammankomsten hölls i den östra foajén i Baltiska Hallen och Slegers berättade om hur hon, som relativt ny tränare, jobbar hårt med att involvera spelarna, bland annat med hjälp av regelbundna skriftliga utvärderingar.

Magnusson berättade bland annat om svårigheten att få hårt satsande och framgångsrika individuella idrottare att även få en känsla för klubben och åtminstone ibland vara på plats och ställa upp för den. Han kom även in på hur det är att träna sin egen dotter.

I en avslutande diskussion tände det dessutom till rejält om begreppet talang. Åsikterna spretade brett om allt från vad en talang egentligen är och ska definieras till hur nödvändigt det är att ha talang för att nå framgång.

Att upplägget är bra och nyttigt bekräftade två av deltagarna.

Dels MAI-tränaren Kristina Rosenqvist, som också har sin dotter i Elitprogrammet (Erika Wärff).

– Det blir både en bekräftelse på att man är lite rätt på det och att man har samma problem och utmaningar i många idrotter även om det ibland är väldigt olika förutsättningar i dem.

Dels Tomas Kollar, sportchef för Elitjunior och Dam i Malmö Redhawks.

– Det är alltid kul och intressant att få lyssna till tränare från andra idrotter, att utbyta erfarenheter och inse att man ofta möts av samma problematik. Tror också att det är bra att tränare för lag- och individuella idrottare möts och att man då bryter ner det till att det är människor vi jobbar med. Vi är nog hyfsat lika alla människor oavsett om vi spelar badminton eller fotboll.

– Utmaningarna i ledarskap, coachning, i hanteringen av de aktiva är de samma. Någonstans tror jag också att det är viktigt att utgå från sig själv i sitt ledarskap. Att inte spela någon annan. Sedan anpassar man sig givetvis efter olika situationer, men det tror jag har med erfarenheten att göra. Där kommer erfarenhetsutbytet in. Oj, den situationen var ny för mig, med då fick jag lite input på hur jag ska hantera den om det händer för mig. Men man ska alltid vara ärlig och äkta.

Kristina Rosenqvist försöker vara med på alla träffarna, både med tränarna och de aktiva.

– Jag har varit med på de flesta. Än har jag dock inte föreläst själv.

– Det jag kunnat relatera till mest hittills är när förbundskaptenen i gymnastik Frederik Pierreville pratade. Säkert för att jag varit i gymnastiken själv. Ju närmre det är vad man själv håller på med desto lättare är det trots allt att ta till sig tankesätten och översätta till sin egen värld.

 

 

Text: Ole Törner

 

 

Barnkonventionen blir lag 2020

OS drömmen även för Marcus Madsen

Marcus Madsen är den ende skytten bland de 50 aktiva i Malmö idrottsakademis Elitprogram. Men han känner sig minst av allt ensam.

– Jag har inte varit med så länge. Förklaringen är att jag helt enkelt inte visste om att den här möjligheten fanns. Så fort jag insåg det sökte jag och har snabbt insett hur stor nytta jag har av hjälpen från alla stödpersonerna.

– Och det blir lite grann av en gemenskap också, inte minst på temadagarna. Efter ett tag följer man hur det går för de övriga i programmet och försöker hänga med i det som händer, konstaterar han.

Marcus Madsen tävlar i luftgevär 10m, där han i maj satte nytt svenskt rekord, och 50m ställningar. Båda grenarna är med på OS-programmet. Att det finns ett samband där hymlar han inte om.

– När liggande 50m togs bort från OS-programmet slutade jag tävla i det.

– OS är givetvis en stor morot. 2024 tror jag definitivt det finns en chans för mig att komma med. Att ta en kvalplats till Tokyo 2020 är också uppnåbart. Jag har haft tre bra tävlingar med resultat alldeles bakom en finalplats, så det är en liten bit kvar och extremt hård konkurrens med bland andra alla ryssar och kineser, men jag är tillräckligt nära för att känna att det kan gå. Sedan ska ju SOK ta ut dig också.

– Just nu känns det som om jag ligger någonstans mellan topp 20 och topp 30 i världen. Det behövs mer, men det är bara att jobba på.

Allt startade i Limhamn. Marcus Madsen är uppväxt i Bunkeflostrand och när Limhamns skytteförening, där hans pappa var aktiv, bjöd in till prova på-dagar tog han chansen. Han gjorde det i flera år och blev allt mer biten.

– Luftgevär var så himla kul. Jag var tio år när jag började och efter det var det inga tvivel. Fast jag höll på med andra idrotter också, som fotboll, innebandy och tennis och det har jag nytta av nu. I balansen och koordinationen öga-hand som är viktig i skytte.

Marcus Madsen bor i Malmö, men tävlar för Sävsjö, där han gick på skyttegymnasiet och har sina två tränare. Därför blir det många resor dit. Han började också läsa till civilingenjör i Linköping, men insåg när han nått det andra studieåret att det tog för mycket av tid och kraft från skyttesatsningen. Därför flyttade han tillbaka till Malmö och kombinerar satsningen med en del timjobb, bland annat med att montera fönster.

– Idealet vore givetvis att vara skytt på heltid. Hittills har det inte gått, men Malmö idrottsakademi är en stor hjälp och förhoppningsvis kan jag även komma med i SOK:s topp- och talangprogram, säger Marcus Madsen och berättar att han inte hinner med så särskilt många fritidsintressen.

Frånsett en lite annorlunda sport, som även delvis fungerar som fysträning.

– Jag gillar klättring!

 

 

Text: Ole Törner

 

Malmö ska veta att vi är guld

Efter att ha gått bredvid sin företrädare Jan-Olov ”Lollo” Jakobsson har Niklas Harris nu startat på allvar i sitt nya jobb som verksamhetschef på Malmö idrottsakademi. Han hyllar det ”Lollo” byggt upp.

– Det här är en fantastisk verksamhet; välbyggd och väldigt nyttig för våra 50 aktiva i Elitprogrammet. Dessutom med rådgivare som håller mycket hög klass och med fina möjligheter till tester. På lång sikt vill jag ta ett steg till när det gäller resurser och storlek, men det är faktiskt inte det viktigaste nu. Det är istället att konsolidera och stabilisera det vi redan har, betonar han.

Men han har ändå identifierat tre fokusområden som han vill jobba med på kort sikt.

För det första att göra Malmö idrottsakademi mer känd.

– Vi har koncentrerat oss på att bygga upp något fint. Nu måste vi tala om för alla hur bra vi är, inte minst Malmöborna eftersom vi får stora delar av våra resurser från Malmö stad. Det måste vi bli bättre på. Alla våra idrottare håller hög klass, många kommer att vara med i OS och kanske hälften har chansen att kvala in till OS. Vi hjälper dem på ett utmärkt vis, vi har fått bra lokaler, har byggt upp en fantastisk kapacitet och utrustning. Nu måste vi ut och tala om det också.

För det andra att få in de aktivas tränare mer i processen.

– Hittills har vi lagt allt fokus på idrottarna, men de blir bättre, och har nytta av, om vi även hjälper deras tränare. Så det ska vi göra. Jag är övertygad om att det blir positiva effekter i föreningarna tränarna jobbar i om vi är med och lyfter kunskapsnivån.

För det tredje att öka samarbetet med Malmö universitet.

– Jag vill få till ett informationsutbyte. Vi kan till exempel snabbare få del av deras forskning och vi kan ge dem tillgång till våra testresultat. Malmö är ju numera även ett riksidrottsuniversitet. Där vill vi kunna ge information, berätta om våra möjligheter och även se till att samordna våra ansökningstider.

Tiden Niklas Harris hittills jobbat som verksamhetschef har gjort honom än mer övertygad om att det är en absolut förutsättning att ha en egen erfarenhet av elitidrott. Jan-Olov Jakobsson hade en bakgrund som förbundskapten i badminton när den sporten höll riktigt hög nivå i Sverige och Niklas har en 15-årig tränarkarriär på nationell och internationell nivå i handboll. Han förde till exempel upp både LUGI och H65 Höör till SHE och med H65 var han med om att vinna en av de europeiska cuperna.

– Om jag inte själv levt i världen som våra aktiva i elitprogrammet nu gör hade det inte fungerat. Jag måste veta villkoren när jag pratar med dem och planerar vår verksamhet. Jag tror heller inte att det är någon krock att jag mest jobbat inom lagidrotten och att vi främst hjälper individuella idrottare. Man måste arbeta med individen även i ett lag och de som går långt där är starka individer.

– Jag har också snabbt sett att jag har nytta av att jag tidigare utnyttjat det som våra experter nu kan erbjuda i mina lag med allt från nutrition, mental rådgivning, individuellt anpassade styrkeprogram och rehabhjälp.

På sätt och vis kan man också säga att även om Niklas Harris nått sina framgångar inom handbollen och under lång tid spelade division 1-handboll i olika lag (plus division 5-fotboll i Lunds FF) var han från början en individuell idrottare och har nu återvänt till att bli det.

– Min pappa var orienterare och det var i den sporten jag startade, i Malmö OK. Jag höll på rätt länge, men var bättre på att springa än hitta kontroller. Nu har jag på ålderns höst så smått dragit igång en liten triathlonsatsning och springer igen. Pappa hade nog varit rätt nöjd med det, säger Niklas Harris och berättar om sina bästa minnen från handbollskarriären.

– När vi gick upp i SHE med LUGI trots att vi hade ett väldigt ungt lag med en medelålder på 19, som ingen riktigt räknat med. Samma euforiska känsla fick jag när vi i Paris med H65 blev det första svenska damlaget någonsin att vinna en av Europacuperna, dessutom mot ett lag (Issy Paris) som var rankat topp tio i världen. Jag vill även lägga till resan med ungdomslandslaget (F00-/01) som gick till semifinal i VM.

Ungdomslandslaget jobbar Niklas Harris fortfarande med. Det ska han göra till och med VM 2020. På fritiden hinner han även med att vara tränare på ungdomssidan i H43 Dalby, där familjen numera bor.

– Att jag, tillsammans med en massa andra Lugister, gör det är kanske oväntat. Men vi har väldigt bra förutsättningar ute i Dalby och många som vill spela och det var H43 som ville ta vara på det, inte LUGI.

 

 

Text: Ole Törner

Tack för allt, Jan-Olov – du är guld för Malmöidrotten

På sommarens kanske varmaste dag var det full samling i Malmö idrottsakademis lokaler på Stadionområdet. Inte så konstigt. Malmö idrottsakademis verksamhetschef Jan-Olov Jakobsson skulle avtackas och då ville många vara med och hylla hans insats.

Vi pratade med ett litet urval av alla de som kom; en aktiv i Elitprogrammet, en badmintonbas samt MISO-ordförande och ordföranden i Malmö idrottsakademis ledningsgrupp.

 


Magdalena Kuras (mitten) är en av de som varit med längst i Elitprogrammet.

 

Magdalena Kuras, simstjärna och en av dem som varit med längst i Elitprogrammet.

– Utan Malmö idrottsakademi hade jag knappast hållit på så länge som jag gjort och nu när jag gör en liten extra satsning inför det sista året i min simkarriär är jag fortfarande med och kan dra nytta av hjälpen. Det är väl Axel Härstedt och jag som varit med allra längst, Axel nog till och med ett år längre än jag.

– Att träna, testa och träffa experterna här ute på Stadionområdet är dessutom en extra boost för mig. Jag växte upp på Annebergsgatan, i höghuset närmast Stadion och hela uppväxten såg jag fotbollsspelarna, friidrottarna, publiken och alla de andra bege sig upp mot Stadion. Klart att det känns lite extra för mig att träna på just det området. Det är jag övertygad om att Jan-Olov förstått.

– Malmö idrottsakademi är en unik och bra verksamhet och Jan-Olov har haft en enorm betydelse i att bygga upp den och hela tiden utveckla den. Han har dessutom alltid varit väldigt bra att prata med, hela tiden stöttande och intresserad av hur det går för oss aktiva.

 


Många ville hylla Jan-Olov ”Lollo” Jakobsson för hans insatser.

 

Tommy Theorin, ordförande i Badmintonförbundet och MISO (Malmöidrottens samorganisation).

– Jan-Olov har inte bara betytt mycket för Malmö idrottsakademi utan för svensk idrott och svensk badminton, där han har en mycket stor plats. Jag vet att han hela tiden haft ett hjärta för badmintonsporten.

– Själv var jag borta från badmintonen i 30 år, men när jag kom tillbaka förstod jag ju direkt att Jan-Olov fortfarande är ett stort namn där. Och populär. Titta bara på kontakten han har med de aktiva och andra inom Malmö idrottsakademi. I uppbyggnaden har han säkert kämpat mot bromsklossar här och bromsklossar där, men han har aldrig gett sig. Vi ska heller inte glömma nyttan vi i badmintonen haft och har av att ha med våra aktiva i Elitprogrammet. Ja hela Malmöidrotten har mycket att tacka Malmö idrottsakademi och Jan-Olov för.

 


Malin Eggertz Forsmark och Jan-Olov Jakobsson.

 

Malin Eggertz Forsmark, ordförande i Malmö idrottsakademis ledningsgrupp, avdelningschef Föreningsavdelningen, Fritidsförvaltningen.

– Jan-Olov har en gedigen erfarenhet och det är ingen som slår honom på den grundkompetensen. Dessutom har han hela tiden haft ett enormt driv och engagemang. Givetvis har det varit en resa med mycket upp och ner. Att då ha kraften att hålla kvar ursprungsidén och visionen är en stor styrka.

– Tittar man ute i landet är det många akademier som kommit och gått. Det finns några som haft en kontinuitet, Falun är ett exempel, men Malmö det bästa. Där har Jan-Olov förutom sitt driv även haft förmågan att hela tiden vara lösningsorienterad och hitta sätt att ta verksamheten vidare utan att se alla regelverk som ett hinder. Han har därför givetvis betytt väldigt mycket. Allt har dessutom skett utan någon slags egennytta. Huvudsaken har alltid varit Malmö idrottsakademi och stödet till de aktiva. Det är en fantastisk, för att inte säga unik, egenskap.

 

 

Text: Ole Törner, skånesport.se

 

 

 

 

 

Individuellt stöd till Cornelia är guld för spelet i dubbel

Det har gått snabbt uppåt för Cornelia Lister i år. Första WTA-titeln kom i Palermo i juli, hon fick spela Wimbledon och nu är det dags för första starten i US Open. Men kanske viktigast av allt, hon har fått en etablerad fast dubbelpartner i Renata Voracova.

– När reglerna ändrades och det blev svårare att komma in i singel i turneringarna tog jag beslutet att satsa fullt ut på dubbel. Internationellt har jag nu inget fokus alls på singel, berättar Cornelia och fortsätter.

– Många byter partner ofta, men Renata och jag spelar tillsammans hela tiden och det är en stor fördel i planeringen. Tillsammans har vi en plan och vet hela tiden var vi ska spela och med vem. Dessutom har jag hittat en partner jag kan lita på. Om hon skulle tänka på att spela med någon annan skulle hon berätta det i god tid.

Koncentrationen på dubbel har skärpt Cornelia Listers spel.

– Jag har blivit stadigare och utvecklat min volley. Självförtroendet har höjts också.

– Vi har avancerat till plats 13 på rankingen till slutspelet. Klart att det någonstans i drömmarna finns att komma topp 8 och få vara med. Men det är väldigt långt dit och ingen målsättning. Än så länge är det en dröm.

Målsättningen är en annan.

– Jag vill beta av alla Grand Slam-turneringarna; Wimbledon, US Open, Franska öppna och Australian Open. Det hade varit stort.

Hon har redan kommit en god bit på vägen. Wimbledondebuten är avklarad och nu är det alltså dags för US Open.

– Wimbledon var nog störst. När man var liten var det ju Wimbledon man oftast hörde talas om.

Ju bättre det går desto mindre kommer Cornelia Lister att hinna vara på hemmaplan i Malmö, men hon har fortfarande täta band med sin klubb Fair Play TK och Malmö idrottsakademi vars Elitprogram hon är med i även det kommande läsåret.

Hon betonar också nyttan av att vara med i Malmö idrottsakademi.

– Jag har fått mycket hjälp med att samtala om det mentala och Stellan Kjellanders fysträning och tester är kanske det jag haft mest nytta av. I tennis letar man efter explosiviteten och det har vi jobbat hårt med.

 

Text: Ole Törner, skånesport.se

Koll på kosten kan ge guld i Thailand

Thaiboxaren Angela Mamic är en av Malmö idrottsakademis mest meriterade aktiva. Hon har två EM-guld och tre VM-silver och när hon i sommar ska vara med i sitt fjärde VM, som den här gången avgörs i sportens moderland Thailand, satsar hon på att toppa silversviten med ett guld.

 

– Klart att det kittlar lite extra att det arrangeras i Thailand. Sporten är enormt stor överallt där och jag har faktiskt aldrig tävlat i Thailand. Så bara att komma dit är en stor grej och skulle jag dessutom lyckas ta det där guldet vore det helt fantastiskt, säger Angela Mamic.

Hon är född 1990 och uppväxt i Olofström i Blekinge. Till Skåne flyttade hon för att plugga på LTH i Lund. 2010 inledde hon en utbildning till civilingenjör inom området bioteknik och nu jobbar hon för fullt i branschen.

– Tycker faktiskt att det är bra att ha ett jobb att gå till bredvid idrotten. Dessutom gillar jag verkligen mitt arbete och har bra och förstående arbetskamrater. Sedan är det ju bara att konstatera att det inte finns några pengar i thaiboxning så jag behöver ett jobb vid sidan av all den stöttning jag kan få, betonar hon.

I stöttningen är Malmö idrottsakademi en viktig part.

– För mig har utbudet jag kan ta del av från Malmö idrottsakademi betytt väldigt mycket. Mest kanske på den mentala biten, men även när det gäller styrketräningen och kostrådgivningen. I och med att thaiboxning är en idrott med viktklasser blir det där med kosten extremt viktigt, säger Angela Mamic och berättar att hon försöker att undvika att göra som många andra kampsportare och vrålbanta.

– Jag gillar inte att banta för mycket inför tävlingar. Givetvis ska man ligga något över tävlingsvikten, men börjar vi prata om fem-sex kilo och mer vill jag försöka undvika det. Jag tror att i alla fall jag tjänar på det i längden. Då är det bra att veta mycket om kosten och den hjälpen finns på Malmö idrottsakademi.

– Och när det gäller det mentala jobbar vi med att det inte ska låsa sig utan att jag hela tiden kan få ut vad jag egentligen kan.

I det tekniska har Angela Mamic framförallt utvecklat fotarbetet.

– Jag är bra på att boxas och sparka och fotarbetet är mycket bättre än förra gången jag var med i VM. Sedan får vi se hur långt det räcker. Konkurrensen är stentuff.

I förra VM tog det stopp i finalen mot rutinerade Helena Jurisic från Kroatien, som gått långt över 200 matcher.

Nu ska alltså Malmöbon Angela Mamic som tävlar för Öresund Muay Thai Camp vara mogen att ta klivet ända upp på tronen.

VM inleds den 19 juli i Bangkok. Från början var det lagt i Dagestan i Ryssland, men flyttades till Thailand så sent som i februari.

 

Text: Ole Törner
Foto: Urszula Striner

Mötesplats SM-veckan

Över 40 idrotter avgör sina svenska mästerskap under SM-veckan i Malmö 26 juni–2 juli.

2009 genomfördes den första SM-veckan sommar någonsin, Malmö var då värdstad, vilket innebär att SM-veckan firar 10 år i sommar när den återvänder till Malmö för tredje gången i ordningen (2009, 2010 och 2019). Hela tävlingsprogrammet hittar du här.

Mötesplats SM-veckan arrangeras på Clarion Hotel Malmö Live. Här speglas idrottsrörelsens samhällsnytta och föreningslivets större betydelse och bredd genom tre teman: inkludering, tävlingsidrottoch folkhälsa. Mötesplatsens teman lyfts även på scenen på Posthusplatsen med viktiga och spännande gäster, paneler och debatter.

I samarbete med SM-veckan, Skåneidrotten och Fair Pay arrangerar Malmö idrottsakademi den 28:e juni en spännande paneldiskussion runt resursfördelning inom idrotten utifrån tre olika spår: kommun, förening och näringsliv. Diskussionen leds av Anja Gatu.

Hela mötesplatsprogrammet och information om hur du anmäler dig till de olika seminarierna hittar du här. Allt är gratis!

 

Förutom alla SM-tävlingar och Mötesplats SM-veckan kommer det ges möjlighet att prova på de olika idrotterna och uppleva musikartister, tävlingar, talkshows, medaljceremonier och mycket mer på SM- veckans stora scen på Posthusplatsen. Scenprogrammet hittar du här.