Digitala frukostsamtal i november: Utveckling inom svensk elitidrott

Malmö idrottsakademi bjuder tillsammans med RF SISU Skåne och Malmö universitet in till fyra spännande frukostsamtal där vi diskuterar spännande utvecklingsfrågor inom svensk elitidrott. Samtalen sänds digitalt och kommer att vägledas av Malmö idrottsakademis verksamhetschef, Niklas Harris. 

Deltar gör en ledarskapsexpert (Tjolle Ström), två förbundskaptener (Karin Torneklint och Peter Gerhardsson), en elittränare (Renée Slegers), en RF-tjänsteman med förflutet som förbundskapten (Peter Mattsson), en sportchef (Jesper Larsson), en professor (Johan R Norberg) och en elitaktiv (Thobias Montler). De samtalar om framtiden, vad som gett dem framgång under åren, de ger även konkreta tips, och berättar om metoder och händelser som skapat framgång och prestationsutveckling hos dem själva, deras idrottare och team.

Niklas Fernström

Kunskapsutbyte mellan tränare är guld för Niklas

En av de som varit en del av Malmö idrottsakademis Elitprogram – som tränare – under längst tid är Niklas Fernström.

– Det finns väldigt mycket kunskap att ta del av och jag känner att jag hela tiden utvecklas som tränare. Elitprogrammet är en del av det, säger Niklas.

 

Som aktiv tillhörde Niklas Fernström elitnivå på främst 110 och 400 meter häck. Det blev snabbt en gren som han tog till sitt hjärta och VM i Göteborg 1995 blev den sportsliga höjdpunkten.

 

Fernström har varit starkt förknippad med MAI genom alla år. Redan som nioåring, 1978, började han att tävla för Malmöklubben och sammanlagt blev det 20 SM-guld och ett knippe med silver och brons.

 

Idag är han, vid sidan av sin yrkesroll som brandman, tränare för ett 30-tal adepter inom sprint-, hopp- och häckgrenar.

– Fördelarna med att vara en del av Malmö idrottsakademis Elitprogram, vilket jag varit de fyra senaste åren, är många. Främst nyttjar jag möjligheten att de aktiva kan få kontaktpersoner som verkligen är experter på sin sak, vilket i förlängningen gör mig till en bättre tränare.

 

Fernström ringar in en för honom intressant utveckling av Elitprogrammet:

– Paletten och utbudet har varit detsamma ett par år för de aktiva, men nu har man tagit in oss tränare i bilden på ett annat sätt. Vi tränare har inte nyttjat varandras kunskap tidigare på samma sätt. Det tycker jag är väldigt positivt. Det ger synergieffekter.

 

Vad använder du mest till vardagen?

– En av mina idrottare går till idrottspsykologen Sverker Fryklund och har fått resultat av det. En annan använder sig av Stellan Kjellander och Rickard Dahan för att jobba förebyggande med skador.

 

En annan detalj som Fernström menar är nyttig är att hans adepter kan ta experthjälp i förebyggande syfte, inte bara när någonting väl hänt.

– Jag ska inte veta exakt hur de ska äta, hantera en liten muskel eller samla ens tankar på en individuell nivå. Det fungerar inte med så många. Jag ska lägga fokus på det jag är bra på. Samtidigt snappar man som sagt upp väldigt mycket ”inside info” som man kan ha nytta av.

 

Det är såklart orättvist att jämföra elitidrottares vardag idag med hur det var 25-30 år sedan, men hade du haft nytta av detta upplägg som aktiv?

– Jag vill inte klaga på det jag hade, men det hade varit lite bättre. Jag hade definitivt mått bra av att prata med någon idrottspsykolog exempelvis. Mitt problem var att jag blev överladdad. Hade jag haft den tillgången gällande mental träning hade jag säkert kunnat prestera bättre. Därför är jag väldigt positiv till allt detta elitprogram. Vi blir ett slags team, tränare och medarbetare hos Malmö idrottsakademi, där vi kopplar ihop hela spektrat i träningen.

 

Text: Christoffer Ekmark, Skånesport

 

Cornelia Kronwall

Att kunna satsa på sitt kall är guld för Cornelia

24-åriga Cornelia Kronvall, fostrad och uppväxt i Sösdala, hade goda möjligheter att satsa på en egen aktiv elitkarriär med alla de stora mästerskapen i pipeline.

Istället valde hon i anmärkningsvärd tidig ålder att satsa på ledarrollen.

– Genom Malmö idrottsakademi får jag nya möjligheter att satsa på det som verkligen är mitt kall, säger Cornelia, idag förbundskapten för det svenska ungdomslandslaget i brottning.

 

Under hela sin uppväxt tillhörde Cornelia Kronvall de bästa i sin årgång. Därför var det många som förvånades när hon efter sina framgångsrika juniorsäsonger valde att sluta när hon stod i begrepp att kliva in i den högsta Sverigeeliten som senior.

– Jag har aldrig känt själv att jag vill vinna OS eller bli bäst i världen och tanken på att sluta med brottningen hade funnits länge. Framgångarna jag hade som junior gjorde det däremot svårt att sluta. För det är ju inte logiskt att sluta då man är bra på någonting, rentav bäst i landet. Men jag ville inte mer. Det fanns ingen motivation.

 

Kände du att du svek folk?

– Nej, inte personligen. Men idag kan jag känna ett ansvar för sporten, att förvalta den kunskap och rutin som jag besitter.

 

Var det en svår skilsmässa från den aktiva karriären?

– Ja, det var tufft.

– Samtidigt visste jag om att jag skulle fortsätta med sporten i någon annan form. Frågan var i vilken roll och det tog två år innan jag visste vad jag ville jobba med.

 

Om du hade haft en adept som tillhörde de bästa i landet som funderade på att sluta. Vad hade du sagt till denne?

– Jag hade förflyttat fokuset från här och nu till längre framåt. En elitsatsning behöver inte stressas fram, men just det upplevde jag personligen som junior och det kunde göra att man ibland gav upp hoppet. Hade jag varit min egen tränare hade jag försökt avdramatisera vikten av att lyckas i tävlingarna och istället försökt tänka mer hållbart.

– Jag hade, om jag i ett parallellt universum tränat mig själv, lagt upp ett långsiktigt mål istället för att tänka så mycket på kortsiktiga resultat.

 

Individuella idrotter som brottning tenderar att ta fram det mest extrema hos människor – hur har det format dig?

– Väldigt mycket. Brottningen har gett mig mycket kring självkänsla och självinsikt. Det har gjort att man vågar tro på sig själv och vågar ta för sig. Bara att ställa sig på en brottarmatta i trikå kräver mod och det kan jag ta med mig som tränare. Jag vågar tro på mig själv och vi kan oftast mer än vad vi tror.

 

Hur ser din tränarkarriär ut idag?

– För tre år sedan ungefär började jag engagera mig på föreningsnivå med ungdomar mellan 6-15 år. Det var kul och så, men det var elitidrotten som verkligen lockade mig. 2018 började jag som assisterande tränare i ungdomslandslaget efter att ha blivit kontaktad av förbundet. Det var då jag kände att jag ville detta ”på riktigt”.

Cornelia fortsatte att ta för sig. För ett år sedan tog hon över seniorerna i Helsingborg och hon fick med en av talangerna i SOK-programmet.

– För ett år sedan tog jag steget från assisterande förbundskapten i ungdomslandslaget till att ta över huvudansvaret själv och i samband med det fick jag även tränaruppdrag i seniorlandslaget. Nu tränare jag även två hårdsatsande brottare som aktivt sökt sig till mig.

 

Hur jobbar en brottningstränare?

– Det skiljer sig mycket åt beroende på period. Jag arbetar mycket med periodiseringar där vi lägger upp en plan med de aktiva. Inför ett stort mål, som exempelvis ett mästerskap, så försöker vi tajma formen. Därför måste vi utnyttja varandra, genom sparring, så mycket det bara går inför respektive brottares mästerskap. Jag kan skruva deras individuella planeringar så vi kan köra pass tillsammans på mattan. Även videoanalys och annan planering ingår.

– Sedan har jag mycket individuella samtal. Jag tror inte alls på att generalisera träningsplaneringar. Jag vill forma det så individuellt som möjligt för respektive individ.

 

Hur vill du utveckla ditt ledarskap genom att ingå i Malmö idrottsakademi?

– Först och främst ser jag fram emot utbytet med de andra tränarna inom andra idrotter. Jag vet att jag är ny på området och har mycket att lära. Sedan är min utmaning, vilket skiljer sig åt jämfört med de flesta andra tränarna, att jag är i samma ålder eller rentav yngre, än de jag tränar.

 

Du är ung och kvinna. Hur hög är den tröskeln?

– Jag grubblar på det varje dag, beroende på vem man tränar. Men också hur det ska fungera i andra sammanhang för att få respekt och bli betrodd. Hade jag varit en 50-årig man eller vunnit OS så hade jag haft en helt annan status redan från början. Man får ta vissa fighter som ung kvinna, men jag väljer att inte se det som ett hinder. Jag jobbar med personlig utveckling även för min egen del och lägger ner mycket tid på att hålla mig till de riktlinjer och värderingar jag vill stå för. Jag måste kombinera ödmjukhet med att lyssna på andra samtidigt som man måste vara säker i sig själv.

Cornelia lyfter fram en viktig detalj.

– Utifrån det perspektivet känner jag ett stort förtroende från förbundet. De tar mig verkligen på allvar. Samarbetet med Malmö idrottsakademi är en annan viktig sak som ger självförtroende.

 

Vilka ingår i ”ditt” träningsteam?

– OS-aktuella Johanna Lindborg, Sofia Mattsson som tog OS-brons 2016, Henna Johansson, som kvalat in till OS, Jonna Malmgren som är guldmedaljör i Ungdoms-OS samt Olivia Henningsson, Junior EM-trea.

Alla med Helsingborg som bas.

– Vi är en stark brottningsnation på damsidan nationellt, men vi är beroende av varandra i de olika viktklasserna för att utvecklas. Därför måste vi träna på samma plats vilket sker i Helsingborg.

Cornelia är helt ny som tränare för deltagare i Elitprogrammet och ser stora möjligheter i det. Vid sidan studerar hon idrottsvetenskap med inriktning på Sport Management på Malmö universitet.

– Jag ser verkligen fram emot alla utbildningar och föreläsningar.

 

Vad har du själv för långsiktigt mål med din tränarkarriär?

– Att utstråla förtroende från de aktiva. Jag vill att de aktivt ska söka sig till mig. Sedan hade det varit fantastiskt att få uppleva ett OS. Jag vill komma så långt jag bara kan.

 

Text: Christoffer Ekmark, Skånesport

Nytt år med Malmö idrottsakademi

I augusti kickade vi igång ett nytt år med elitprogrammet på Malmö idrottsakademi. Det har varit ett mycket speciellt år för alla oss som jobbar inom idrottsrörelsen. För så väl bredd som elit. Vi har känt att vi har betytt mycket för de som står för den yttersta eliten i Malmö. Det blev ett ofattbart tomrum under våren. Ett tomrum som byttes till energi och kraft. Vi har många Malmöbor som är aktuella för att delta i OS. Det blev flyttat men nu är det fullt fokus på kvaltävlingar, nya mästerskap och ett OS i Tokyo 2021.

Just att vi har funnits här under våren och sommaren och hjälpt våra aktiva har inneburit att vi fått fler och bättre ansökningar än någonsin. Det är mycket glädjande. Därför ökar vi även antalet antagna från 50 till 60 i år. 25 kvinnor och 35 män med en medelålder runt 23 år. Vi hjälper i första hand de mindre (ekonomiskt sett) idrotterna som inte har så goda förutsättningar från början. Flera av de aktiva har redan internationella meriter i form av medaljer på EM och VM. Årets elitprogram innehåller 23 olika idrotter. Några exempel är thaiboxning, voltige, brottning och skateboard.

På grund av det ökande intresset för vår verksamhet så har vi även fördjupat vår dialog med SOK (Svenska olympiska kommitteen), då 14 av våra aktiva även har stöd från SOK.

Det har även lett till att vi med SOK börjat diskutera samarbeten med flera specialidrottsförbund om att förlägga landslagsaktiva i Malmö. Vi kommer t ex redan nu under hösten att ha ett landslagsläger i brottning och ett i judo i vår stad. Även friidrottsförbundet har gått in och stöttat vår möjlighet att utveckla elitprogrammet.

Malmöidrotten behöver både bredd och elit, både ungdomar och seniorer. Både glädje och allvar.

Vi tänker att Malmö idrottsakademi tar ansvar för elitverksamheten men gärna via våra elitaktiva och där vår verksamhet bidrar som goda förebilder och visar att man kan komma långt genom att vara hängiven och träna hårt. Vi är en del av Kul i Malmö (aktiviteter under skollov), Girlpowerweekend och CTC (Community that cares) arbeten. Malmö idrottsakademi samarbetar även aktivt med Malmö idrottsgymnasier och Malmö idrottsgrundskola.

 

Niklas Harris
Verksamhetsansvarig Malmö idrottsakademi

Bergevi: ”Elitprogrammet ger en trygghet”

Åhusbördige tennisspelaren Filip Bergevi, aktiv i Fair Play TK i Malmö, går in på sitt fjärde år i Elitprogrammet.
– Jag är tacksam att ha kunnat utnyttja flera olika delar i programmet under min elitsatsning. Det ger en trygghet som alla elitidrottare mår bra av att ha i ryggen, säger Bergevi.

Hur kom du in i programmet från första början?
– Efter fyra års studier i USA var det Fair Play som tipsade mig om möjligheten. Jag visste ingenting om det. Jag är jättetacksam att jag kunde få samma typ av hjälp som jag hade fått på University of California.
– I klubben hade jag bara tennis- och fysträning, men det räcker absolut inte för att lyckas inom en sport. Man behöver trygghet och mycket kompetent folk runt sig.

Vad har du fått hjälp med i början?
– Jag utnyttjade idrottspsykolog Sverker Fryklund väldigt mycket inledningsvis. Han är dessutom gammal tennisspelare så det kändes tryggt. Det var första gången jag fick hjälp på det sättet.

Just tennis är en väldigt individuell sport där man måste hantera hög press.
Har den mentala rådgivningen betydelse där?
– Ja, för många spelare på touren beskrivs de mentala hindren som de svåraste. Man är ensam, man reser själv, man får inte använda coachning på banan. Det är mycket man ska handskas med själv i svåra situationer.

Ge ett exempel?
– Det är lätt hänt att man lägger energi på saker som är svåra att kontrollera, som väder, underlag och motståndare. Mycket handlar om att förbereda sig mentalt. Det är en konstant fight med sig själv och motståndaren. Dessutom är nog tennisspelare mer skrockfulla än andra och har sina udda grejer för sig så det gäller att undvika mentala kullerbyttor.

Vilka andra delar använder du flitigast i Elitprogrammet?
– Sjukgymnast Rickard Dahan har betytt mycket för mig. Det handlar inte bara om att behandla småskavanker, utan snarare jobba i förebyggande syfte. Dels är det kostsamt att träffa en naprapat/sjukgymnast privat. Dels kan man genom programmet förhindra skador och ta till sig väldigt mycket kunskap.

Beskriv hur samarbetet med Malmö idrottsakademi påverkar din karriär som idrottare?
– Jag har nyttjat programmet som bäst nu det senaste året när man fått lite personkemi med alla inblandade människor. Nu kan jag verkligen ta del av olika saker och inser hur mycket expertis som finns att ta del av.

Filip Bergevi är 26 år idag och nära sin fysiska peak. Han är rankad kring plats 700 i världen och har varit uppe på plats 550.

Vad har du för målsättningar med din tennis?
– Jag vill komma med i Grand Slam och bli topp 100 i världen. Tennismässigt skiljer det extremt lite. På en bra dag vinner jag mot dem runt placering 200-300 idag, sedan gäller det att hålla sig fysisk stark 50 veckor om året, det är ju aldrig någon off season. Sedan krävs det lite tur, lite wild cards och naturligtvis bra resultat så man kan plocka poäng.

Vart är du om ett år?
– Kring plats 300 och innan jag fyller 30 vill jag nå 100-listan. Från och med januari 2021 ska jag ta mig upp på Challengetouren. Sedan är nästa steg ATP-touren.

Om du summerar tre års involvering i Malmö idrottsakademis Elitprogram?
– Då är nyckelordet trygghet. Även om man inte konsekvent nyttjar allt stöd som finns, så vet man att det finns där. De erbjuder ett kontaktnät som i sin tur ger trygghet som alla elitidrottare mår bra av att ha i ryggen.

Christoffer Ekmark, Skånesport

Tove Hansen vill nå OS med Elitprogrammet

OS i Paris 2024.
Dit siktar Tove Hansen – en av Sveriges största judotalanger någonsin.
Ett steg på vägen är flytt till Malmö och deltagande i Elitprogrammet hos Malmö idrottsakademi.

När Tove Hansen i februari 2019 gjorde sitt första SM på seniornivå slutade det med guld i 63-kilosklassen, samt en medalj av samma valör i juniorklassen. Den idag 20-åriga judoutövaren från Kalmar har i våras avslutat gymnasieutbildningen i Lindesberg, med inriktning på judo, och fokuserat på att komma tillbaka efter en axelskada. Hon ingår sedan tidigare i SOK:s stödprogram Topp och talang 2022.
– Anledningen till att jag fick upp ögonen för Malmö idrottsakademi och Elitprogrammet var att min tränare haft kontakt med verksamhetschefen Niklas Harris. Jag hade nyss bestämt mig för att flytta till Malmö och rätt omgående insåg jag att Elitprogrammet skulle vara en fantastisk resurs. Så jag sökte in och fick svar väldigt snabbt efteråt.

Hur ser din vardag ut som ny Malmöbo?
– Nu börjar vuxenlivet på riktigt. Jag ska studera ”Idrott, etik och filosofi” på Malmö universitet och träna med LUGI. Jag känner mig hemma och har för länge sedan redan blivit introducerad kring vikten av att äta falafel på rätt ställe, haha.

Tove menar att Elitprogrammet hos Malmö idrottsakademi kompletterar SOK:s program.
– Nu kommer jag att kunna få hjälp med precis allt jag behöver. Det som skiljer är att SOK har ett väldigt specifikt mål.

Vilka dörrar som nu öppnas är du mest intresserad av?
– Fysträningen är viktig för mig att utveckla. Där känner jag att det kan bli bättre.

En elitidrottare lägger ner tusentals timmar på träning. Och kan man vara så effektiv som möjligt alla de där tusentals timmarna så går det vinna marginaler som kan vara matchavgörande.
– Karriärsavgörande till och med. Man kan förlora en judomatch på en sekund och så är den turneringen körd…
– Även den mentala biten är väldigt viktig. Att verkligen vara hundraprocentig i träningen. Sedan är det tufft i judo med rätt få internationella tävlingar. Man måste kunna pressa sig själv i träningen och sedan vara kall nog när allt väl sätts på sin spets, för att sedan hantera både med- och framgång. Sätter man på autopiloten blir det inte bra.
– Har man inte erfarenhet från tävlingar är det nog viktigt att vara öppen för saker som mental träning.

Vilka slitage får du på kroppen som judoutövare?
– Främst axlar och knän. I Elitprogrammet har jag precis blivit instruerad i hur man kan ta första steget till att arbeta förebyggande. Det är väldigt intressant.

OS i Tokyo är framflyttat till 2021. Om det ens blir av då. Men för Toves del är det OS 2024 i Paris som är det första stora internationella målet.

Hur är det att träna i så många år inför en tävling där du kan åka ut på någon enstaka sekund?
– Det kan vara tufft. Men jag gillar det.

Vilka andra målsättningar har du?
– Nästa SM går i början av 2021. Om det nu kommer att arrangeras. Men det är nästa slutmål.

 

Christoffer Ekmark, Skånesport

Ladda batterierna är guld för mig

På fredag är det midsommar. En helg jag älskar.

Jag har jobbat som elittränare i 18 år. Jag har tillbringat ohyggligt många timmar i bussar, på tåg och på flyg. Man spelar en match i Västerås på onsdagen, är hemma igen på morgontimmarna på torsdagen. Träning på fredag morgon, flyg till Kiev för match i Europacupen på lördagen och sen hem igen. Måndag, träning igen. Vad har då detta resande med midsommarafton och Malmö idrottsakademi att göra? Jo, jag älskar verkligen resandet, tävlandet, gemenskapen och jakten på nya möjligheter. Det definierar vem jag är men, och det känner nog väldigt många igen, det finns ett stort behov av att ladda batterierna.

Midsommarhelgen har alltid varit en ”ladda batterierna”-helg för mig. Jag har haft möjlighet att släppa allt idrottande för några dagar och åka till en stuga i Dalsland eller på Österlen och bara fått vara. Ett minne jag har var när Stieg Larsson precis hade släppt den första boken om Lisbeth Salander. Det ösregnande hela midsommarhelgen. Jag och svärfar stod och grillade under ett paraply och sedan satt jag i soffan och sträckläste boken medan regnet smattrade mot uterummets plasttak.

Mitt medskick är att det har varit en väldigt, väldigt speciell vår för alla, inte minst elitidrotten. Jag tänker inte dyka ner i det så mycket mer, jag tycker att det ältas lite för mycket i media kring olika aspekter av Corona. Jag skulle istället vilja blicka framåt och se midsommarhelgen som ett avstamp. Jag njöt av varje minut när jag såg Bislett Games i torsdags. Det var ingen publik, förutom några underbara idrottsälskare som hyrt en skylift och tagit sig upp över Bisletts läktare för att heja, enorm respekt till dom. Dock var det en tävling på allvar, vi följde resultaten, hoppen, kasten. Det var på riktigt och inte längre träning.

Det är just det jag vill att vi alla ska reflektera över under midsommarhelgen. Tänk framåt, nu börjar vi så sakta kliva upp från bänkpressens slitna sittdyna och kliva ut på tävlingsarenorna. Vi ska se möjligheterna och allt det där som vi tycker är viktigt.

Ni, alla elitidrottare och tränare där ute. Ni har varit helt fantastiska under våren. Vi möttes av krisens storm, allt ställdes in, idrotten tog ”time out”. Efter några veckor av mer eller mindre chock så vaknade vi. De senaste två månaderna har jag sett en oerhörd glöd hos er tränare och aktiva. Det har funnits en enorm energi, gymmen och träningsanläggningarna har varit välanvända. Motivationen på topp. Låt oss nu få gå framåt, utåt och skörda framgångar.

Jag ser en höst framför mig när tävlandet trappas upp och blir det normala igen. Jag ser en vinter och vår som leder fram till OS, EM, VM i olika idrotter.

Jag ser därefter tre år (bara) till nästa OS, med kvaltävlingar och mästerskap på vägen.

Jag ser massor av underbara ögonblick framför mig. Ögonblick där ni därute gör ert bästa i varje moment. För det är det som definierar en vinnare, att efter en tävling ha gjort sitt allra bästa. Om det sedan har räckt till att stå högst upp på pallen eller en bit ner är inte det viktigaste, det kommer alltid finnas motståndare som också vill vinna. Den absolut viktigaste känslan är enligt mig den att just DU är nöjd med din prestation och att du lyckades göra DITT absolut bästa i den givna tävlingen. Och att du gör ett nytt försök nästa gång, för då kommer du tillslut även nå ditt resultatmål.

Det är det vi jobbar för varje dag och varje kväll här på Malmö idrottsakademi. Vi är ett hållbart elitidrottscentrum, som jobbar för att skapa tillstånd som gör att DU ges möjligheten att prestera på topp.

Och glöm inte att skicka in din ansökning till elitprogrammet, om du inte redan gjort det. Vi offentliggör de fyra första antagna elitaktiva nu i veckan. Vi har en löpande ansökan hela sommaren. Men ju tidigare du skickar in din ansökan ju tidigare har du möjlighet att bli antagen och – om du varit antagen 19/20 – fortsätta ditt stipendium hos oss utan avbrott. Ta vara på den möjligheten för att ge dig själv så goda förutsättningar som möjligt!

Men, mina vänner, först håller vi midsommar. Sen blickar vi framåt, mot nästa tävling…

Niklas Harris, verksamhetchef

Taekwondostjärnan hyllar Elitprogrammet: ”En fantastisk möjlighet”

I sex års tid har Nikita Glasnovic varit en del av Elitprogrammet på Malmö idrottsakademi.
Hennes förhoppning är att det ska bli längre än så.
– Det första jag gör på flyget hem är att tänka att jag måste boka tid till styrketräning, säger taekwondostjärnan.

När Nikita Glasnovic, 25, för snart två år sedan bytte från Sveriges landslag till Kroatiens dito var det med OS 2020 i sikte. Något olympiskt sommarspel blir det som bekant inte. I Coronatider tränar den Malmöbördiga taekwondostjärnan istället på individuellt hemma i Split.

I Kroatien råder nämligen striktare Coronaregler än i Sverige och idrottarna får max vistas fem stycken i träningslokalerna samtidigt – något som lett till mycket individuell träning med stort fokus på kondition och styrka.

Även om Nikita Glasnovic numera har sin hemvist i Sydeuropa är hon fortsatt verksam i Malmöklubben Toigye Taekwondo Club, under ledning av pappa Mario. Den malmöitiska klubbadressen gör också att hon uppfyller samtliga kriterier för att bli antagen till Elitprogrammet på Malmö idrottsakademi.

– Jag tycker det är en fantastisk möjlighet för studerande i Malmö och för själva idrottslivet och elitidrottslivet i Malmö generellt. Det är en väldig boost att veta att nån backar upp en, även om jag inte utnyttjar alla områden själv har jag använt de olika under de här åren, säger Nikita Glasnovic på telefon från Kroatien.

De områden i Elitprogrammet som hon främst använt sig av är styrketräningen men även den idrottspsykologiska biten.

– Jag åker lite fram och tillbaka så när jag är hemma i Sverige och har tid får jag fortfarande hjälp och coachning med upplägg och styrketräning och sådär. Det har gett jättemycket faktiskt.

Hon avslöjar också att faciliteterna och expertisen på Elitprogrammet snabbt dyker upp i tanken när hon sätter sig på ett flyg till Sverige.

– När jag har chansen att hälsa på mina föräldrar så är det första jag gör på flyget hem att tänka att jag måste boka tid till styrketräning. Så att jag kan gå igenom teknik och nya grejer. Det har blivit som ett safe place.

Det är där hon känner att hon kan bolla sina idéer, se hur hon utvecklats, föra en dialog med experter men även göra viktiga hälsokontroller, exempelvis som att kolla hjärtat.

– Det är jättebra och jätteviktigt för många elitidrottare utsätter sin kropp för extrema påfrestningar, så det är viktigt att hålla koll på kroppen och hur den mår.

I mitten av april öppnade ansökningen till Elitprogrammet 20/21 upp. Totalt antas 50 stycken elitidrottare från Malmö och Nikita Glasnovic var snabb med att skicka in ansökan för ett år till. Hon har varit en del av Elitprogrammet ända sedan hösten 2014.

– Nu är jag tyvärr inte så mycket i Sverige men jag tycker de har fantastiska arrangemang, temadagar, aktiviteter och föreläsningar. Jag tycker det är bra att utövare och tränare har tillgång till så mycket kompetens på ett och samma ställe. Det har alltid varit väldigt givande för mig.

Även om det finns många saker och ting hon lyfter fram med Elitprogrammet tycker hon en viktig aspekt i det hela är att det i grund och botten är idrottarens ansvar att nyttja de områden hen vill.

– Att man får ta tag i det själv är fantastiskt. Jag tycker inte vi ska bli serverade på silverfat, utan man ska kontakta dem man vill ha hjälp av.

I oroliga tider när många elitidrottare valt att lämna sin proffsmiljö i utlandet och återvända hem till Sverige har Nikita Glasnovic valt att stanna Kroatien. Att landet hann stänga gränsen och ställa in alla flyg innan hon hann åka hem är såklart ett skäl, men än viktigare är de personliga skäl som gör att hon väljer att vara osjälvisk.

– När vi såg siffrorna gå upp i Sverige blev vi ganska oroliga. Jag har en väldigt sjuk mamma i Sverige. Om vi ska bo i samma hushåll och jag fortsätter träna i Sverige… Man kan vara försiktig men det kan hända var som helst. Jag är rädd om vi är fyra personer i samma hushåll. Det räcker att en tar hem det så klarar hon inte av det.