Max dröm: OS i Paris 2024

Målsättningen är att bli snabbast någonsin i Sverige och att kvala in till OS i Paris 2024.
– Det är fullt realistiskt och för mig är Malmö idrottsakademi en otrolig trygghet och tillgång som hjälper mig att bli så bra jag kan bli, säger Max Hrelja.

Johanna siktar högt trots dubbeltrubbel

Frukostseminarium 20/4 – online & gratis

Malmö idrottsakademi bjuder tillsammans med RF SISU Skåne och Malmö universitet in ett nytt spännande frukostsamtal. Seminariet sänds digitalt och kommer att vägledas av Malmö idrottsakademis verksamhetschef Niklas Harris.

Vi ger er det senaste från forskningen inom svensk idrottspolitik.

  • Vad har hänt med idrottsstödet?
  • Hur kan idrottsrörelsen arbeta med att förbättra sin styrning, öppenhet och demokratiska funktionssätt?
  • Vilka utmaningar finns – och hur bör de hanteras?

Johan R Norberg och Peter Mattsson följer upp höstens frukostseminarium med ett nytt samtal kring svensk idrottspolitik samt elitidrottens utveckling.

Med utgångspunkt i CIF:s nya regeringsrapport (som släpps i april, några dagar innan seminariet) kommer de tala om hur idrottsrörelsen kan förbättras – bland annat genom att hantera såväl positiva som negativa utmaningar!

Johan R Norberg är professor i idrottsvetenskap vid Malmö universitet och kommer tillsammans med Riksidrottsförbundets idrottschef, Peter Mattsson, att diskutera dessa frågor. Peter har tidigare varit elit- och landslagschef på Engelska Golfförbundet. Dessförinnan var han förbundskapten och landslagschef på Svenska Golfförbundet. Peter är GIH-utbildad och har en Master i Pedagogiskt ledarskap från Uppsala Universitet.

”Det är alltid bättre att veta”

De antagna till elitprogrammet får tillgång till en mängd varierad expertis som kan lyfta, eller rentav rädda, en karriär.
Numera ingår kardiolog Rolf Bennhagen i teamet hos Malmö idrottsakademi.
– Min uppgift är betydligt mer subtil än att undersöka fel på folks hjärtan. Det finns väldigt stora vinster att göra, både individuellt och nationalekonomiskt, säger Bennhagen.

Började löpträna för tre år sedan – nu siktar 21-årige Abubakar på OS-medaljer

Kajsa Rinaldo Persson siktar på topp 100

Ett idrottsår att känna stolthet över

2020 inleddes med stor idrottsoptimism. Vi hade ett EM i handboll i Malmö. Malmö idrottsakademi hade en inspirerande sportchefsnätverksträff med personligheter som Henrik Johnsson, som bl.a. översatt boken om Agassi, Johan Flinck, Sportbladet, och vår egen före detta stipendiat f.d. proffsboxaren Klara Svensson.

Vi såg framför oss ett år fyllt av mästerskap med OS i Tokyo som den stora höjdpunkten. Några var redan inkvalade, andra hade våren full av nya försök att ta sig dit. Många av våra stipendiater hade även ett EM eller VM att träna inför.

Sen kom coronan och då blev det kaos. Jag kommer fortfarande ihåg mästargalan i slutet av februari. Vi hade fest för idrotten på rådhuset i Malmö. Alla var uppklädda, vi pratade, åt gott och blickade framåt. En vecka senare så började nedstängningarna.

Idrottsrörelsen försattes i ett chocktillstånd, det tog inte lång tid förrän cuper avbröts, serier stängdes, träningsläger ställdes in. Till och med den mest penningstinna idrottstävlingen av alla, Champions League i fotboll, stängdes och flyttades på framtiden.

Vi på Malmö idrottsakademi märkte av stämningen. Det var jobbigt, inte bara för deltagarna i elitprogrammet som hade sett fram emot stora mästerskap och fina tävlingar. Det var jobbigt för tränare, föreningsanställda och många andra idrottsintresserade. Vart skulle vi gå härifrån?

Det vi nu långt senare förstår är att det var något som hette ”första vågen” av smittspridningen. När den började ebba ut i början av sommaren så kom vissa tävlingar igång igen – bland annat hade tennisen, friidrotten och kanoten ett par tävlingar. Det var verkligen härligt att se. Men andra idrotter, framförallt kampsporten, har haft ett otroligt tufft år med i stort sett helt igenbommade tävlingsarenor.

När vi träffades för vår årliga kickoff i augusti var det ändå ganska positiva tongångar, vi såg framför oss en möjlighet till ett någorlunda normalt idrottande. Men, sen kom den andra vågen, där vi befinner oss just nu, och stängde det fönstret.

Många tävlingsmöjligheter försvann men många av våra stipendiater har verkligen gått in i träningsbubblan. I normalfall är väldigt många ute och tävlar, vi har aldrig alla 60 på plats i Malmö. Det har vi haft i år. De allra flesta av er har verkligen använt tiden till att träna stenhårt. Vi ser att många är väldigt väl förberedda för tävlingsåret 2021.

Något som vi i Sverige och Malmö får vara tacksamma för är att vi under året har kunnat fortsätta med träning och kompetensstöd. I många länder har det varit svårt. Vi från Malmö idrottsakademi har verkligen stått på barrikaderna för att vi tycker att det är viktigt att elitidrotten ska kunna fortsätta att träna. Jag hade förmånen att kunna göra en liten undersökning bland alla våra 60 stipendiater – den visar att ingen har upplevt träningsförhållandena som dåliga. Tvärtom säger en majoritet att träningen har kunnat fortgå ”nästan som vanligt”.

Vi är glada och stolta över att vi under året har kunnat ha öppet i våra träningsanläggningar under hela året samt att vi har haft alla våra kompetenspersoner tillgängliga.

Förra året, 2019, skrev jag att jag var imponerad över hur ni stipendiater med tränare skötte ert idrottande med relativt små medel och samtidigt uppnådde fantastiska resultat. OK, sen lägger vi på Coronan på det. Vad blir det? Jo, nu kan jag inte vara annat än SUPERIMPONERAD. Jag har haft förmånen att se väldigt många av er på mycket nära håll i er träning och tävling. Jag tycker att ni ska titta er i spegeln innan ni sätter er vid julbordet och klappa er själva på axeln och inse hur duktiga ni är. Ni ska vara stolta över ert idrottsår.

Malmö idrottsakademi är en delad organisation och här har vi vår styrka. Det är ett samarbete mellan Malmö stad, Malmö universitet och RF SISU Skåne. Året som gått har stärkt detta samarbete ytterligare. Det symboliseras tydligast i det breda samarbete som möjliggjorde våra fyra frukostseminarier i november. Vi hade närmare 400 tittare när vi diskuterade viktiga idrottsfrågor – allt från ledarskap till riktade idrottspolitiska satsningar. Detta är ett av många exempel på samarbete. Ett annat samarbete är ett Nordplus-samarbetet med Litauen, Finland, Norge och just Malmö idrottsakademi. Vi bidrar till och tar del av ovärderlig kunskap kring hur elitidrottscentrum och deras universitet arbetar. Vi arbetar hårt för att vetenskapen ska bli en större del av Malmö idrottsakademi och att vi ska bli ännu bättre på att ta ansvar för det regionala arbetet kring ”hållbar elitidrott”.

Vi arbetar även tillsammans med många av elitföreningarna i Malmö. Några som vi haft samarbete med under 2020 är MAI, Malmö Redhawks, FC Rosengård, HK Malmö och Malmö FBC. Vi har på alla sätt försökt underlätta för att ni ska kunna hålla igång er verksamhet. Det har ni klarat på ett imponerande vis – det är bra jobbat.

Jag måste slutligen rikta några speciella tack…

  1. …till alla våra fantastiska kompetenspersoner. Sverker, Kristiina, Sara, Stellan, Rickard och Ola. Ni har verkligen varit grymma och skapat möjligheter för våra elitaktiva och elitlag att få bästa förutsättningarna att träna samt förbereda sig för den framtid som kommer.
  2. …till alla våra fantastiska samarbetspartners. Malmö idrottsakademi består av en delad ekonomi där våra sponsorer säkerställer att vi kan genomföra Sveriges kanske bästa Elitprogram som inte finansieras av SOK eller RF. Man har inte bara gått in och säkerställt 2020 utan även förbundit sig in i framtiden. Allt för att vi ska försöka nå våra mål.
  3. …till Malmö stads fritidsnämnd som gick in med ett extra stöd som gick rakt ut till våra 60 elitstipendiater. Ett stöd som jag har fått feedback på skapat en möjlighet till fortsatt satsning. Denna satsning visar även hur viktigt man tycker att vårt centrum är från stadens sida och det arbete vi gör tillsammans. Det är en viktig bekräftelse på hur duktiga aktiva och medarbetare är.
  4. …till Jenny Damgaard. Mångårig medarbetare, visionär, strateg och förgrundsfigur i arbetet med kommunikation och konceptualisering för Malmö idrottsakademi. En fantastisk person och medarbetare, uppskattad av alla. Stort tack för allt och lycka till i din nya roll som klubbdirektör för FC Rosengård.

Alla ni som läser denna krönika, Tusen tack för ert stöd och arbete, stort som smått! Ni genomförde ett mycket imponerande 2020…

…men…

…2021 blir idrottens år! Tillsammans ser vi till att det skapas idrottsmagi. Nu kör vi!

Hälsar
Niklas Harris

”Ofta får de en aha-upplevelse efter första mötet”

En av de idrottspsykologer som är knutna till Malmö idrottsakademi är Kristiina Pekkola.
Hos henne får många aktiva, och tränare, upp ögonen för idrottspsykologi för första gången.

Kanske krävs det erfarenhet från ett liv som elitidrottare för att till fullo kunna sätta sig in i en elitidrottares verklighet. Kristiina Pekkola har trampat på de stigarna. Under nio år tävlade hon på landslagsnivå i judo, tills en korsbandsskada satte stopp inför OS i Barcelona 1992.
– Istället blev jag förbundskapten för både herrar och damer i fyra år, men det var inget för mig. Jag hade planer för två OS, men fick sluta som 25-åring. Jag skrev en magisteruppsats i idrottspsykologin; ”Vad händer efter karriären” – detta var 1998 när stigmat runt mental ohälsa fortfarande var stort. Det resulterade i två helsidor i Sydsvenskan och fungerade som en ögonöppnare för många.

Som idrottspsykolog har Pekkola sedan många år tillbaka drivit en egen praktik i Malmö och idrottspsykologi är en av utgreningarna. Malmö idrottsakademi har hon haft en relation till ända sedan Jan-Olov Jakobsson skapade fundamentet.
– Det har hänt en hel del på kort tid med Malmö idrottsakademi. Omvärlden har fått upp ögonen för oss eftersom vi har varit före vår tid.

Utveckla?
– Konceptet att ha elitidrottare lokalt samlade under ett tak med närhet till ett team som jobbar med spetskompetens. Det finns någonting unikt i det. Det har startats upp liknande satsningar sporadiskt ute i landet, men inte lika strukturerat.
– Nyckeln har naturligtvis varit att vi fått gehör från politiker, Malmö stad, RF SISU Skåne och Malmö universitet. Svensk politik har ju inte gjort någon satsning på elitidrott.

Minst hälften av de som antagits till elitprogrammet använder sig av Pekkolas tjänster.
– Vissa träffar jag bara en eller två gånger, andra har jag betydligt tätare kontakt med. Nyintagna ska ha introduktionssamtal och genomgå en behovsanalys och ibland är det först då individen kommer till insikt att det skulle finnas ett visst behov av min hjälp. Ungdomar som är 17-18 år och ska hålla på i minst tio år till behöver sätta en hållbarhetsstrategi för att inte bränna ut sig. Ofta får de en aha-upplevelse efter första mötet.

Just nu arbetar Pekkola och hennes kollegor en hel del med att höja tränarkompetensen.
– Speciellt nu under Coronapandemin är det viktigt och intressant.

På vilket sätt har samtalen med tränare och aktiva förändrats under coronapandemin?
– Plötsligt har idrotten fått mer tid på hemmaplan. Fler ifrågasätter sina val i livet, inklusive sin idrott.  Vissa drar slutsatsen att om de tränar mycket mer nu så kanske det gagnar en i framtiden, men ibland behöver vi inte träna mer – utan med mer kvalitet.
– För en del aktiva, speciellt de som tävlar i viktklassporter, har den här perioden påverkat deras vikt. Då mår de sämre och tar till snabbantning. När vi kommer in på de frågorna kan jag därför direkt koppla ihop vederbörande med Sara Rang som jobbar med idrottsnutrition på Malmö idrottsakademi. Hon pratar ofta med idrottare som äter för lite, så det är oerhört viktigt och tacksamt att vi kan jobba som ett team.
– Även skadehistorik kan vara kostrelaterad. Många ser inte kopplingen själva utan tycker att det är otur att de skadar sig mycket, påpekar Pekkola.

Hur ser du på framtiden för Malmö idrottsakademi?
– Jag ser en fantastisk utvecklingspotential. SOK har visat intresse för att samarbeta med oss inför OS 2024 och 2028. Skulle vi få toppeliten från flera olika sporter till Malmö vore det fantastiskt på många olika sätt, och dessutom ett erkännande.

 

”Den statliga politiken har inget mål att nå internationella framgångar”

Malmö Idrottsakademi har ett stort nätverk och har under november tagit hjälp av en del experter inom olika områden för att arrangera digitala frukostsamtal. Vid ett av dessa deltog Johan R Norberg, professor i idrottsvetenskap vid Malmö universitet, och Riksidrottsförbundets idrottschef, Peter Mattsson.

Johan R Norberg konstaterade inledningsvis att det finns två trender inom den internationella idrotten. Den ena är att allt fler länder deltar – och tar medaljer. Den andra är att det hela tiden pågår en jakt på ny teknik
– Det har blivit en global kapprustning vilket lett till ökade kostnader för att vinna medaljer. Sverige har inte haft samma möjligheter som andra länder att göra en satsning i de sammanhangen.

Frågan om det ens finns en svensk statlig idrottspolitik togs upp. Det enkla svaret på frågan får nog sägas vara nej.
– Om det bara fanns ett sätt att nå elitresultat så skulle allt handla om pengar, då skulle vi inte vinna någonting. Som tur är finns det finns många faktorer som påverkar.
– Däremot finns det en svensk idrottsmodell. En modell som går ut på att barn kan testa många olika idrotter.

I Sverige lever elitidrotten i skuggan av barn- och elitidrotten.
– Dels har det varit så historiskt, men det blir också tydligt när man ser hur det politiska systemet är uppbyggt sedan OS i Stockholm 1912. Från politisk sida tillåter man att pengar går till elitverksamhet, men det finns två förklaringar till att politiken inte utvecklats.
– För det första: välfärdssystemet bygger inte på att någon ska vara bättre än någon annan. Politiker har svårt att förklara att vi SKA vara bättre än Norge. Vi har ju folkhälsan i första rummet.
– Sedan är det ett svårt beslut att peka på vad man tycker är viktigt. Vissa idrotter eller mästerskap är inte viktiga. Det förtar möjligheten att agera politiskt. RF har samma problematik i sig. Tittar man på deras stämmor pratar man inte om elitidrott.

Är Sverige ett U-land i dessa sammanhang?
– Som forskare skulle jag kunna säga att det går fullständigt utför. Vi är mycket sämre än Norge.
Men det går också att säga att vi är bra. Jämför man med befolkningsmängd så ligger vi långt framme. Det är alltid svårt att ge statistik rättvisa.

I samtalet konstaterades det enigt att Sverige har en breddidrottsprofil på gott och ont.
– Föreningar arbetar i grunden ideellt och när folk tar steget till att verkligen satsa på sin idrott har vi inte samma system som andra länder. Det avsätts visserligen pengar till riksidrottsgymnasierna, men sedan är det upp till idrotterna själva att utvecklas, sa Norberg och sammanfattade hela utläggningen med:
– Den statliga politiken har inget mål att nå internationella framgångar.

Peter Mattsson beskrev Norbergs utläggning:
– En klockren problematisering som jag ställer mig bakom. Problematiken är att när ni vi ska utveckla toppen så finns det väldigt lite pengar jämfört med andra länder, vilket beror på kapprustningen de senaste 20-40 åren. Det har gjorts till priset av idrottens självständighet.
– Statliga investeringar ska ge avkastning i form av medaljer – och det resonemanget har vi inte haft i Sverige.

Matsson tog upp exempel på hur det kan fungera i andra länder, bland annat med momslättnader och centraliseringar.
– Kina har ett avancerat statligt program. Jämfört med Sverige fungerar det helt annorlunda. Sverige är snart det enda landet som inte har en fristående antidopingorganisation.

Exempel togs även upp på hur det fungerar annorlunda i Storbritannien.
– Där förklarar man tydligt hur det är att komma in på ”The athlete pathway”. Men i Sverige har vi lika många vägar som det finns idrottare. Styrkan i det är att det betyder att det runt varje individ måste finnas ett stöd som anpassas individuellt. Det finns många exempel på att idrottare förklarar sin väg till toppen med att ens morfar lånade ut pengar eller föräldrarna ställde upp. Det ser man inte i länder där man har centrala satsningar. Jämför man de bitarna är det svårt att förklara den svenska metoden som bygger på att det finns 700 000 ideella ledare inom det svenska föreningslivet.

Johan R Norberg öppnade upp för en grundläggande frågeställning. ”Varför ska vi ha elitidrott?”
– I Sverige tänker vi att alla som vill ska få idrotta och då är medaljer inte det viktigaste, utan drömmen om vägen dit. Risken är att vi får större problem framöver om det är föräldrarnas plånbok som avgör om det går att göra en elitsatsning.
Peter:
– Skillnaden ligger i den kommersiella kraften mellan länderna.
– Kopplar man det till ett eventuellt statligt stöd kan man diskutera vad stödet ska finnas till för? Ska det exempelvis läggas på icke kommersiella idrotter? Storbritannien arbetar nämligen just så; de lägger inte en krona på sina fotbollslag, däremot på sina roddare och andra sporter som inte har samma kommersiella värde.
– Men inom RF vill man inte straffa de som är duktiga på att generera stora kommersiella medel. Ska de då inte få motsvarande del av det statliga stödet? Ska vi kunna vara framgångsrika i mindre sporter måste vi hitta ett nytt system där man supportar den typen av idrottare.

Malmö idrottsakademis verksamhetschef Niklas Harris styrde in samtalet på det Coronastöd som tilldelats idrotten under 2020.
– Alla vet att idrotten har drabbats hårt och man kan se det särskilda stödet från regeringen på 1,5 miljard var ett liknande krisstöd som gick ut till företagen, sa Johan N Norberg och kopplade direkt in att stödet var anpassat till kommersiella jämförelsepunkter.

– Svenska Fotbollsförbundet är det förbund som har fått mest pengar och Malmö FF den klubb som fått mest pengar. Man har haft ett marknadsperspektiv. Så ur ett demokratiskt välfärdsperspektiv var detta ett konstigt år. RF har valt krishantering och publikintäkter har varit ett viktigt mått där. Men utgångspunkten är krisstöd liknande som när bankerna var på väg att gå under.
– I kulturen fick vissa artister som redan har mycket pengar stöd, men en del betalade självmant tillbaka. Inom idrotten är det tvärtom. De med högst intäkter fick mest pengar.
– Jag har verkligen förståelse för elitklubbarna. Men kan också känna för de klubbar som får väldigt lite stöd.
Peter Mattsson fyllde i:
– 2020 är året då det mesta varit upp och ner. Därmed sätts våra traditionella synsätt ur spel.
– Nu finns det förbund som kommer att göra överskott eftersom man inte kunnat åka på tävlingar och permitterat personal.
– Föreningar förlorar pengar när arrangemang ställs in och föreningsverksamheten förlorar pengar på sådana håll. Samtidigt är det inga enskilda personers fickor som fylls med pengar om en förening går plus. Därmed har det varit lättare för gemene man att acceptera att det går ut ett stöd till stora föreningar.
– Då är det samtidigt svårt för gemene man att acceptera när klubbarna lägger pengar på att köpa spelare för stora pengar. Ofta måste man då tänka på att den ekonomiska bilden är större än så och kopplat till exempelvis intäkter från försäljningar eller riktade sponsorpengar. Coronastödet har hur som helst väckt uppseende.

För den som vill se hela sändningen i sin helhet går det utmärkt här:
https://www.youtube.com/watch?v=valUcwl5G9A