”De flesta är dåliga på att ta hjälp i tid”

Rådgivning om idrottsnutrition är en av många specialkompetenser som Malmö idrottsakademi kan erbjuda sina elitaktiva.

Och skulle det gå så illa att den aktive drar på sig någon form av ätstörning finns hjälp att få.

I nio år har Peter Stenberg arbetat med de frågorna i akademin. Nu slutar han för att istället börja jobba med specialnäring för sjuka barn och ersätts av Sara Rang. Under de nästan tio åren har han sett Malmö idrottsakademi växa i omfång och resurser och han erkänner att det kommer att vara med ett stänk av vemod han stämplar ut för gott den 19 februari.

– När jag började gick jag på projekttimmar, sedan blev det större konsultuppdrag och till slut en fast tjänst. Vi har byggt på steg för steg och det vi nu har här ute på Stadionområdet är en riktigt stor hjälp för många idrottare med åtskilliga kompetensområden som får alldeles för liten uppmärksamhet.

– För min egen del har jag hela tiden dessutom känt stödet från vår verksamhetsansvarige Jan-Olov Jacobsson. Han är bra på att ge oss förtroende. Det ska bli kul med det nya, men jag har haft väldigt många fina upplevelser här, säger Peter Stenberg.

Han påpekar också att det skett en utveckling i de aktivas vilja att använda sig av kompetensen.

– Från början var det bara ett fåtal som tog kontakt och ville ha hjälp.

Nu är det bättre med kunskapen om att idrottsnutrition är viktigt, men fortfarande finns det mycket mer att önska.

– Kunskapsläget är gott, men de flesta är dåliga på att ta hjälp i tid. När problemen redan kommit eller resultaten uteblir då tar man kontakt. Jag skulle vilja se en mycket större vilja till att vara proaktiv. Jag gillar att jobba, inte att sitta och vänta på att få något att göra.

– Sedan är det viktigt att se helheten. Det är en sak att veta en del allmänt om saker som kost och sömn, en helt annan att individanpassa kunskapen. Olika idrottare behöver olika saker. Där kommer jag in för jag vet mycket om just helheten. Dessutom finns det inga genvägar. Man brukar ju prata om 10 000-timmars-regeln, att man måste öva en sak så många gånger för att den verkligen ska sitta. Jag tycker att man lika gärna kan tillämpa den på maten. Det kanske behövs så många bra måltider?

Har du haft kontakt med många idrottare med särskilda behov, som diabetes, allergier med mera?

– Faktiskt förvånansvärt få. Då är det vanligare med idrottare som behöver specialkost, som veganer eller vegetarianer.

Är det skillnad på olika sporter när det gäller förståelsen av idrottsnutritionens betydelse?

– Ska man generalisera lite så upplever jag det som att individuella idrottare är bättre än lagidrottare, åtminstone om man pratar om lag på lite lägre nivå. Malmö FF har till exempel både kunskapen och förståelsen och gör det bra, men strax under elitnivån kan det vara lite si och så med kunskapen i de olika lagen.

När det gäller ätstörningar är det ett känsligt ämne, både att diskutera och erkänna. Peter Stenberg har fått jobba med flera idrottare som drabbats.

Där har han tagit hjälp av erfarenheter från jobb inom vuxenpsykiatrin och utbildningar.

– Jag vågar säga att jag blivit bra på att upptäcka idrottare som lider av problemet, jag ser tecknen och vet vilka frågor jag ska ställa.

– Egentligen är det inte så konstigt att elitidrottare drabbas. Elitidrott är en balans på gränsen till det osunda och det handlar om personer med en enorm vilja och drivkraft. Precis som man kan träna sig till riktigt vassa prestationer kan man envist köra på i helt fel riktning med en enorm beslutsamhet.

Det är lätt att tro att det nästan enbart är kvinnor som drabbas, inte män. Är det så?

– Flickorna är i en stor majoritet, men det finns en och annan herre också även om de är lätträknade. Jag tror att det existerar ett litet mörkertal eftersom det dels är lättare att upptäcka hos kvinnor, dels är ett sådant stort tabu hos män att erkänna att man skulle ha en ätstörning, konstaterar Peter Stenberg.

Ole Törner

Snart flyttar short track-åkarna tillbaka till Isstadion

Undrar ni vad short track-åkarna i SK Skrinnaren tycker om isen i Malmö Isstadion efter bytet av bottenplattan? Svaret är vet inte. Skrinnarna är fortfarande kvar i sin tillfälliga hemmahall ute vid Malmö Arena.

– När Isstadion skulle stängas för bottenplattebytet fick alla föreningarnas tider lösas på annat håll. Vi har alltid haft ett bra samarbete med konståkarna i MKK och tillsammans flyttade vi till träningshallen vid Malmö Arena. Där är vi kvar, berättar Linda Liljedahl, tränare och ordförande i SK Skrinnaren.

Vecka 13-14 flyttar man över till Isstadion. Om det blir för gott är inte klart.

– Eftersäsongen kör vi där. Sedan ska det bli en dialog och då får vi se hur det slutar.

– Både vi och MKK har haft färre tider den här hösten. I längden är det inte hållbart och vi måste få nya halltider, säger Linda Liljedahl och berättar att huvudanledningen till att det trots allt fungerat för short track-åkarna under stängningen av Malmö Isstadion är att alla haft en mellansäsong.

Framförallt av ekonomiska skäl.

– 2018 var OS-år. Efter det mästerskapet har vi trappat ner och nöjt oss med att tävla på Europacup-nivå. Det är rätt naturligt att ta det lugnare efter ett OS.

I Malmö idrottsakademis Elitprogram återfinns tre short track-åkare. Det är Fabrice Dufberg Suh, Jacob Jansson och Hampus Hende. Alla studerar eller jobbar parallellt med idrottssatsningen och förra säsongen blev dyr!

– Nu sparar vi och avvaktar lite med hur det blir de kommande säsongerna. En ny OS-satsning innebär att det måste fram mycket pengar till bland annat resor som blir allt dyrare och läger. Effektiv träning kräver sparring också. Man kan inte åka själv hela tiden.

– Att Fabrice, Jacob och Hampus är med i Malmö idrottsakademis Elitprogram har vi dock stor hjälp av. Inte när det gäller resor och sådant, men vi får ett väldigt gott stöd när det gäller tester och genom att utnyttja all den kompetens för rådgivning i olika frågor som finns i akademin, konstaterar Linda Liljedahl.

Under sejouren i träningshallen vid Arenan har elitgruppen i SK Skrinnaren kört cirka sex pass i veckan. Ska man trappa upp till nästa säsong krävs det betydligt mer.

– Det varierar var man är på säsongen, men åtta pass är nog grunden. Sedan kan det variera från fem till tio och under grundträningsperioden har vi ibland kört tolv pass.

Nästan två om dagen alltså.

Short track-åkarna var för övrigt de som först märkte att det var något allvarligt fel med isen i Isstadion. Hockeyspelarna körde på som vanligt, men skrinnarna misstänkte flera månader före upptäckten av permafrosten vid bottenplattan att något var fel.

– Mina killar är känsliga.

– Därför märkte de att isen inte var riktigt rak utan lutade en aning, berättar Linda Liljedahl.

Nu är den perfekt! Tycker i alla fall spelarna i IK Panterns hockeylag som flyttade tillbaka efter årsskiftet när jobbet var klart och den klassiska hallen kunde återinvigas efter att ha varit stängd under hela hösten.

Allt grävdes upp, bottenplattan byttes ut och den flera meter tjocka permafrosten plockades bort. Man passade också på att sänka ner isytan en aning för att spara energi.

Ole Törner

Foto: Urszula Striner

Sara går i Peters fotspår och tar över området idrottsnutrition i vår

Sara Rang har jobbat med idrottsnutrition både som föreläsare och rådgivare samtidigt som hon vidareutbildat sig bl.a. genom internationella olympiska kommitténs (IOC:s) utbildning inom området. Nu tar hon över kompetensområdet idrottsnutrition efter Peter Stenberg som lämnar efter nio år hos Malmö idrottsakademi.
– Jag har väl egentligen följt i Peters fotspår, jag träffade honom första gången 2010 när han jobbade som föreläsare på Skåneidrotten där jag också kom in. Jag har jobbat med hela spannet – allt från motionärer till elitidrottare, berättar Sara.

Malmö idrottsakademi är en gammal bekantskap för Sara.
– Jag har känt till verksamheten ända sedan Peter började här, och är ett av väldigt få ställen i hela landet där det finns så mycket samlad kompetens på ett och samma ställe, vilket känns väldigt motiverande och inspirerande för mig. Att få denna möjlighet att jobba i ett tvärvetenskapligt team ska bli väldigt roligt och givande. När jag träffar en elitidrottare så börjar jag alltid med att samla in så mycket bakgrundsinfo som möjligt om den aktive och därefter kommer jag med förslag på samarbete. Det kan vara kostinriktat med vad man behöver äta innan, under och efter träningen eller mer tävlingsinriktat – allt beror på var behoven finns.

Den kanske största uppsidan för Sara handlar just om den helhet Malmö idrottsakademi har att erbjuda. Hon tillträder sin tjänst den 1 februari och arbetar parallellt med Peter Stenberg de första veckorna för att säkerställa en så bra och smidig överlämning som möjligt.
– Jag ser mycket framemot att få möjligheten att jobba tillsammans med de andra kompetensområdena som till exempel psykologer och fysiologer och på så sätt hjälpa den aktive så mycket som möjligt. Det kan vara komplexa frågor så då är helhetsstödet otroligt viktigt, säger Sara.

Peter Stenberg ska börja som produktspecialist inom pediatriken på Nestle Health Science.
– Det innebär att jag har ett distrikt i Sverige som jag arbetar mot och då ska jag framförallt supporta sjukhus och sjukhuspersonal runt produktutbud och användning av produkterna. Det ska bli spännande, berättar Peter Stenberg som varit med och utvecklat området idrottsnutrition inom Malmö idrottsakademi sedan 2010.
– Området idrottsnutrition skulle jag säga är idag mer etablerat både bland idrottare och tränare men även bland lärarna på Idrottsgrundskolan och Idrottsgymnasiet här i Malmö. Samverkan mellan olika kompetensfunktioner har också ökat. Dock hör de flesta fortfarande av sig när de har ett behov och arbetar tyvärr inte proaktivt som man skulle kunna önska, summerar han.

Han har fått uppleva en hel del minnesvärda stunder och samarbeten under de nio åren som idrottsnutritionist på Malmö idrottsakademi.
– Ett exempel är en elitidrottare som åt 250 g salami som mellanmål – och då inte som pålägg på macka, utan en hel korv! Där fick vi ändra lite i kostvanorna… Sen har jag haft många kampsportare som inte riktigt fattat att de kan äta även om de ska gå ner en viktklass, att de får lov att må bra i sin sport – det har varit inspirerande, avslutar Peter Stenberg.
Malmö idrottsakademi tackar Peter Stenberg för allt han bidragit med och allt arbete han lagt ner för att utveckla vår verksamhet. Vi hälsar samtidigt Sara Rang varmt välkommen till Malmö idrottsakademi!

Ökat samarbete krävs för att nå nästa nivå

När vi summerar och reflekterar över vad som hänt under 2018 märker vi att ett år går väldigt fort. Samtidigt hinner mycket genomföras under ett år. Vi upplever att de satsningar som varit planerade och budgeterade för i år har utvecklats bra eller bättre än förväntat.

Malmö idrottsakademis nya kontorslokaler i Baltiska hallen är nu iordningsställda och anpassade för våra behov. En annan positiv aspekt är att vi sitter tillsammans med Evenemangsenheten. Det ger synergieffekter samt gör det enkelt att samarbeta kring kontakter med föreningar och olika Specialidrottsförbund. Utbildningslokalen i före detta Idrottsmuseets bibliotek är en stor tillgång när vi genomför nätverksträffar och utbildningar. Här hoppas vi kunna utveckla en mötesplats, vilket idag saknas på Stadionområdet. De nya lokalerna lyfter vår verksamhet till en högre nivå samt tydliggör Malmö idrottsakademis roll som kompetenscenter – dessutom beläget på ett lättillgängligt och synbart läge mitt i hjärtat av Stadionområdet.

En viktig satsning vi gjort för elitidrottarna i Elitprogrammet är att vi utökat samarbetet med Kulans Idrottsskadecentrum. Sjukgymnast Rickard Dahan finns nu tillgänglig på 25 % för att utbilda elitidrottarna i hållbar träning och aktivt arbeta för att förebygga skador.

I samarbete med Malmö Idrottsgymnasium har vi startat en satsning på ett ”utmanarprogram”. 10 utvalda elever i juniorlandslagsklass som går tredje året får stöd och hjälp av våra kompetenspersoner för att klara det tuffa sista året på gymnasiet. Målet är att minska stressen för att kunna klara att prestera på hög nivå inom idrotten och skolan, samt bidra med individuellt stöd för att hjälpa ungdomarna att ta det sista steget från junior till senior.

Malmö universitet, Halmstad högskola och Malmö idrottsakademi har under 2018, av Riksidrottsförbundet, utnämnts till ett av Sveriges fem Riksidrottsuniversitet (RIU). Verksamheten startade 1 augusti och avtalet gäller i fyra år. Prefekten på Idrottsvetenskapliga institutionen, Torun Mattsson, är projektledare och Peter Martinsson arbetar som Dubbla Karriärer-koordinator på halvtid. Antalet RIU-studenter är nu uppe i 24 stycken. Antalet kommer att växa succesivt när informationen om att denna möjlighet finns når ut till elitidrottare. Nu är det alltså möjligt för ungdomar och unga vuxna att kombinera elitidrott och studier genom Malmö Idrottsgrundskola, Malmö Idrottsgymnasium och Malmö universitet/Riksidrottsuniversitet hela vägen ”från idrottsklass till världsklass”, i Malmö.

Samarbetet med Malmö universitet har under året intensifierats och utvecklats inom många olika områden. Den 50-procentiga tjänst som Malmö universitet lägger in i Malmö idrottsakademi är från och med i somras uppdelad på fyra personer: Sverker Fryklund (idrottspsykologi), Linda Liljedahl (Elitprogrammet/utbildning), Jenny Vikman (fysiologi) och Karin Book (sport management). Detta innebär att vår kompetens både har breddats och fördjupats. I ett nära samarbete med institutionen för Idrottsvetenskap ser vi till att studenterna som utbildas i programmet ”Friskvård och hälsa” får möjlighet till praktiska laborationer i miljön på Stadionområdet. För att innehållet i utbildningen ska genomföras på en hög nivå kan lärare och studenter disponera Malmö idrottsakademis lokaler och testutrustning. Vi kommer även kunna förmedla praktikplatser för studenterna på Malmö Idrottsgymnasium och Malmö Idrottsgrundsskola och i olika föreningar.

Inom Malmö idrottsakademi arbetar vi kontinuerligt med att utveckla våra nätverk för elitidrottare, tränare och sportchefer eller personer med motsvarande roll i föreningarna. Regelbundna träffar och en konferens har genomförts under året. Genom Kristiina Pekkolas goda kontakter inom Malmö Rotary har vi startat upp ett exklusivt mentorsprogram. Inledningsvis får två elitidrottare från Elitprogrammet regelbundet träffa ett nätverk inom näringslivet och får stöd av en personlig mentor.

Under våren 2019 kommer en idrottshall och en skola för 550 elever på idrottsgrundskolan börja byggas på Stadionområdet. Det är första etappen i det planprogram som utarbetats.

Malmö idrottsakademi har nu nått nivå 2.0. Nästa år blir uppgiften att stärka verksamheten för att på några års sikt kunna nå nivå 3.0. Framgångsfaktorer för att lyckas med det är att samarbetet mellan parterna Malmö stad, Malmö universitet och Skåneidrotten intensifieras och utökas ytterligare. Mycket arbete måste läggas på att fortsätta stärka våra nätverk med andra parter, öka engagemanget samt marknadsföra och sprida information om vår verksamhet. Vi har många idéer och förslag på hur vi ska kunna hjälpa ännu fler elitidrottare, tränare och elitföreningar.

 

Med förhoppning om ett bra 2019.

God Jul och Gott Nytt År

Jan-Olov Jakobsson

Verksamhetsansvarig Malmö idrottsakademi

 

 

Kvalitativ styrketräning är guld för helheten

En av Malmö idrottsakademis styrkor är styrka.

I testcentret i Atleticum arbetar testledaren och instruktören Stellan Kjellander. Han basar över testcentret där man kan erbjuda ett extremt stort urval tester lämpliga för satsande elitidrottare. Han ägnar dessutom en stor del av sin arbetstid åt att skräddarsy träningsprogram, inte minst till de aktiva i Malmö idrottsakademis elitprogram.

Stellan har själv en bakgrund som tyngdlyftare och som släggkastare har han deltagit i Finnkampen.

Att det blev tyngdlyftning för Stellan och hans bror Patrik var i stort sett oundvikligt.

Familjen är från Vinslöv. Där finns Sörby BoIS som ständigt varit en av Sveriges bästa tyngdlyftningsklubbar. Stellan och Patriks pappa Krister var med och bildade Sörby BoIS 1964. Tre år senare blev han ordförande och det är han fortfarande.

– Efter 50 år håller han igång än och kommer aldrig att lägga av. Han måste vara på sina träningar och göra allt i föreningen. Det är faktiskt Sveriges bästa klubb, numera mycket på ungdomssidan, på 80- och 90-talen var man bäst även bland seniorerna, säger Stellan Kjellander.

Hur hamnade du i ett testcenter i Malmö?

– Jag är egentligen utbildad gymnasielärare i matte och idrott och jobbade på Fria Läroverken här på Stadionområdet. Sedan började jag som friidrottstränare och Martin Sjögren i LdB FC Malmö hörde också av sig och ville ha styrkeprogram till sina fotbollsspelare. Jag jobbade även med Malmö Redhawks juniorer. Allt ledde till att Jan-Olov Jakobsson, som är verksamhetsansvarig här på Malmö idrottsakademi, hörde av sig och erbjöd en tjänst som växt sig större och större. Från 25 till 50 till 75 procent och numera heltid.

Servicen och stöttningen med bland annat styrke- och spänsttester och individuellt anpassade träningsprogram är något alla de många individuella idrottarna i Malmö idrottsakademis elitprogram kan välja att utnyttja. Många gör det också.

– Jag har säkert skrivit program till 40 av dem som är med nu. Vissa träffar jag mer sällan, vissa andra kanske ett par gånger i veckan. Många är ändå fortfarande nybörjare om man ser till styrketräningen. Där är absolut en stor variation beroende på viken idrott det är, några är mer överkroppsspecifika som simning och kanot. Men där finns ändå några basövningar de flesta kör.

Är det någon av idrottarna du har kontakt med som sticker ut med extrema värden?

– Så sent som igår hade jag häcklöparen Max Hrelja här. Han gör det. Sedan är ju släggkastaren Ida Storm, som jag tränar, fenomenal både på sprint och explosivitetstester. Där sticker hon verkligen ut. Det Max gör på ett ben gör MFF-spelarna på två och det värdet Ida har på topp var det en enda spelare som hade i Malmö FF i explosivitetstestet. Ida är extrem, väldigt stark, väldigt teknisk och så är hon snabb också. De första tio meterna är det nog få som slår henne. Jag har ändå mätt upp många duktiga lagidrottare, Marta till exempel när hon var i FC Rosengård, men ingen har sprungit snabbare än Ida.

– Det har så mycket med maxstyrka att göra. Fast på 60 till 100 har hon naturligtvis ingen chans.

Kan du hålla dig från att testa dig själv?

– I början när Kenneth Riggberger var kvar gjorde jag det massvis med gånger. Kroppen har dock sagt ifrån. Nu får det vara.

Finns det någon form av utrustning som saknas som hade gjort testcentret ännu bättre?

– Vi har all utrustning som behövs för att utföra testerna, sedan kan man alltid tillföra saker som hjälper till att utvärdera resultaten. Vi har ju Rickard Dahan till hjälp inne i Kulan Idrottsskadecentrum och man kanske kunde gjort uppföljningen och screeningen ännu bättre. Annars kan vi göra allt man kan på till exempel Bosön och vi behöver aldrig skicka iväg någon från Malmö.

Stellan Kjellander poängterar också att testerna och träningsprogrammen interagerar. Testerna hjälper till att se om programmen fungerar eller behöver justeras och han gillar att utföra testerna under träningsmomenten.

Hur stor nytta har du av att ha Malmö idrottsakademi i ryggen?

– Det är en jäkligt smart och bra organisation som ser till hela atleten. Man kan inte bara ha fysträning utan det är mycket annat som måste fungera. Jag har ett bra samarbete med alla i verksamheten. Och vi har en väldigt fin blandning med många olika idrotter.

Är det någon idrott som inte alls utnyttjat din kapacitet?

– Vi har två puckelpiståkare med i programmet nu och de har inte varit här än. Men de är ju alltid iväg på något.

Hur viktig är vilan i ett träningsprogram?

– Extremt viktig. Det är där vi försöker utveckla oss mest med olika ännu bättre återhämtningsmetoder. Vi har köpt in recovery-byxor och nya massageverktyg. De och lite andra saker kan de själva komma hit och använda. Sömn och kost är annars a och o i återhämtning. Nästa sak på inköpslistan kan vara isbad.

Vem vet mest om träning, du eller din pappa Krister?

– Jag, utan tvekan. Är inte så imponerad av honom som tränare faktiskt. Men han är fantastiskt duktig på att sköta en klubb. Han har alltid varit och är fortfarande en alltiallo i Sörby och han börjar bli hyfsat duktig som tränare också.

 

Text & foto: Ole Törner, Skånesport.se

 

 

”Elitidrottare är vana vid att sätta allting”

En av de många tjänsterna Malmö idrottsakademi kan erbjuda sina aktiva är karriärrådgivning. Det gör man i ett samarbete med Malmö universitet.

– Jag är anställd 25 procent på Malmö idrottsakademi, 50 procent inom riksidrottsuniversitetet och de tjänsterna överlappar varandra. Sedan har jag kvar 25 procent på Malmö universitets karriärservice och där är jag ledare för ett mentorsprogram, berättar Peter Martinsson, som är den idrottarna möter när de specifikt vill ha hjälp i vardagen.

Berätta exakt vad du gör på Malmö idrottsakademi?

– Min roll har vuxit fram genom åren. Jag kom in som karriärvägledare och fick ansvarsområdet livet utanför arenan. Väldigt mycket fokus 2004 när jag började var lagt på studier och det är det fortfarande, men även arbete och sponsring. Nu har det breddats till frågor även om stress, att må bra, livsstil och det övergripande holistiska perspektivet. De fem senaste åren har det blivit mer och mer av det man kallar life skills managment. Där är tanken att idrottspsykologerna och jag ska jobba med det tillsammans.

Är din formella titel fortfarande karriärvägledare?

– I Malmö idrottsakademi är det så, på universitetet är det något som heter dubbla karriärer-koordinator. De överlappar mycket och man kan säga att tack vare min roll på universitetet har det vuxit fram något som kanske inte varit så vanligt tidigare och där har jag känt ett stort stöd från Jan-Olov Jakobsson på Malmö idrottsakademi.

Är det idrottarna som tar kontakt med dig för att få individuell hjälp eller finns det någon övergripande information du erbjuder till alla?

– I grunden finns det en frivillighet. Idrottarna i Elitprogrammet får en summa pengar som de kan använda till att köpa våra tjänster och då stannar resurserna i organisationen. De kan köpa delar av mig, av en psykolog, kostrådgivare och så vidare. Men det finns även en allmän information. Varje år har kompetensområdena tema-träffar och då berättar jag vad jag kan hjälpa till med och hur jag jobbar.

– De första åren kom jag in mer mot slutet av idrottskarriären och väldigt mycket var fokuserat på antingen arbete eller studier. Nu har det blivit allt mer proaktivt, att till exempel ta hand om unga elitidrottare som kommit in på Malmö idrottsakademi och kanske flyttat till Malmö för att tävla för en lokal klubb och bo här. Då har det handlat mycket om att ta ansvar och hitta en livsstil som funkar.

Kan du då gå in och ge konkreta råd som; du kanske borde flytta och sluta pendla, ändra skola och sådant?

– Jag skulle kunna ge råd. Fast jag arbetar på det sättet att jag försöker visualisera alternativen för den aktive, kanske låta dem skriva ner hur veckan ser ut. Fråga var de hittar sina andningshål eller hitta akilleshälen under veckan. Var finns belastningen? Jobba med olika scenarior och bygga underlag för besluten. Ställa samma frågor som alla andra, har jag valt rätt utbildning, rätt jobb och så vidare?

Är det här ett bortglömt område inom idrotten?

– Om du frågat mig för tio år sedan hade jag svarat definitivt ja. Nu har det kommit upp på agendan. Att jag fått den rollen jag har är ett bevis på att något har ändrats. Det har blivit en större öppenhet. Får man kombinationen arbete eller studier och idrott att fungera så gynnar de olika rollerna varandra. Där har forskningen hjälpt plus att några kända idrottare gått ut och sagt att man har bekymmer med livet efter och själva övergången.

Kandu ”namedroppa” någon som du konkret har hjälpt?

– Det är många som passerat. Bågskytten Erika Jangnäs är en idrottare jag hjälpt mycket den senaste tiden. Hon hade slutat långt tidigare, men nu har hon fått ett uppsving, fått ordning på det mesta och kommer nog att prestera ännu bättre framöver. Thaiboxaren Erica Björnestrand är en annan jag hjälpt och genom åren har jag jobbat mycket med boxaren Klara Svensson. Förre häcklöparen Philip Nossmy är också ett bra exempel. Lie Kylborn från taekwondon som nu jobbar på Malmö idrottsgymnasium ett annat.

Du är ju själv som gammal elitdomare i fotboll ett exempel på hur man gör övergången. Hur resonerade du själv om livet efter idrotten under karriären?

– Jag hade förmånen att komma igång lite med det här redan när jag dömde och var glad över chansen att kombinera. Efterhand växte det dessutom fram en kunskap och en idé om att jag hade något att förmedla.

Hade du någon mentor som stöttade dig i övergångsfasen?

– Sverker Fryklund pratade jag mycket med. Men den här typen av roll och funktion som jag har nu fanns inte då. Om det funnits hade jag definitivt tagit den hjälpen. Övergången är rätt tuff. Att rakt av skifta både bransch och titel är en stor utmaning. Därför ser man ju många som stannar i idrotten, fast i en annan roll. Det är så vi funkar som människor. Men den allra största utmaningen är att bryta helt.

När du samarbetar med Malmö idrottsakademis psykologer, hur går det arbetet till och hur avgörs det vem som ska göra vad?

– Bra fråga. Det kan vara så att elitidrottarna tar kontakt med antingen mig eller en av idrottspsykologerna. Efter ett tag när man haft de individuella mötena så märker man, i mitt fall då, att här behövs det kanske en terapeut. Jag jobbar mycket med det proaktiva, men när någon väl är till exempel deprimerad lämnar jag över. Och överlämningen fungerar ju så att man frågar individen om det är okej att jag pratar med min kollega. Är det okej försöker vi hitta ett trepartssamtal och går sedan vidare med en övergång. På andra hållet är det lite lättare.

Har det någon gång hänt att du eller någon av dina kollegor fått säga till en idrottare att det är nog bäst att du slutar idrotta?

– Ja, det har varit uppe som ett alternativ. Men som jag sa, det är inte jag som ska ta det beslutet åt någon. Det går dock att i samtal få fram att det här är faktiskt något du själv pratar om att göra och det är det jag hör i din berättelse.

– I arbetslivet generellt är det något vi behöver bli duktigare på, att kunna planera sin reträtt. Att se det som en naturlig del i helheten. Få kicken och bli arbetslös är en annan sak. Men att själv kunna planera sitt avslut tror jag är något väldigt sunt. Där har vi ännu alldeles för lite kunskap och det är något vi behöver jobba med i framtiden. Just nu har vi inget sådant uppdrag, men det kan komma.

Om en viktig tävling kolliderar med en tenta. Kan du gå in och vara med och flytta tentan?

– Det är där min roll på universitetet kommer in. Ansvaret hos studenten är stort, det går inte att komma ett par veckor innan det är dags utan man måste planera. Det är dock klart att vi hjälper till och är man bara ute i god tid finns det en stor vilja hos lärarna att vara med och underlätta. Ibland är det istället de elitidrottande studenterna själva som är det största problemet. De är programmerade att göra resultat och här är det att klara tentan när det är dags att göra det. Då får man ibland nästan övertala dem om att i det här fallet är det bästa kanske att missa tentatillfället och ta det nästa gång istället. Och det ligger inte riktigt i en elitidrottares natur. De är vana vid att sätta allting. För mig är det en ny vinkel.

Hur mycket betyder det för ditt jobb att Malmö universitet numera är ett riksidrottsuniversitet?

– Väldigt mycket. Sedan vi fick certifieringen som riksidrottsuniversitet finns det en stolthet hos personalen och en vilja att göra det möjligt för elitidrottarna att lyckas med sina studier. Vi pratar inte om någon gräddfil, men man vill att alla ska med. Samma gäller paraidrottarna.

Hur många av de aktiva i Elitprogrammet på Malmö idrottsakademi bedriver även unversitetsstudier?

– Pratar vi universitetsstudier i allmänhet tror jag att det är majoriteten, kanske till och med 75-80 procent. Vi jobbar ju med individuella idrottare och då har nästan alla något bredvid idrotten, antingen studier eller arbete.

 

Text: Ole Törner, Skånesport.se
Foto: Bildbyrån

Brett stöd är guld för krävande idrott

Gymnastik är en av idrotterna som drar stor nytta av Malmö idrottsakademis verksamhet. Just nu finns hela tre manliga gymnaster med i Elitprogrammet: Pontus Kallanvaara, Christopher Soos och GK Motus Saltos Tony Do, som kom med i den senaste uttagningen.

– I en idrott som kräver så mycket som gymnastik är all hjälp välkommen och nödvändig, säger den Malmöbaserade förbundskaptenen Fredrik Pierreville.

– Malmö idrottsakademi kan göra mycket och vi är glada över att Pontus, Christopher och nu även Tony är med i Elitprogrammet. Jag gillar det breda upplägget där man kan individanpassa hjälpen och stöttningen. Behövs det till exempel kostrådgivning finns det att tillgå, är behovet större när det gäller idrottspsykologi eller karriärrådgivning kan man satsa på det istället. Eller göra en mix av allt.

Hur mycket är du med och påverkar de besluten för ”dina” aktiva?

– Jag är med i samtalen, men till slut är det upp till de aktiva att bestämma. När det gäller det rena träningsupplägget vill jag dock vara den som styr. Där behövs kontrollen, inte minst när man tränar så mycket som alla elitgymnaster gör.

Fredrik Pierreville berättar att det handlar om över 30 timmar i veckan, vissa dagar upp mot sex timmar och det gäller att träna rätt saker – hela tiden, i ett noga uppstyrt program.

Tony Do är född 1998 och var med i junior-EM för två år sedan. Pontus Kallanvaara är född 1995 och VM-debuterade förra året. I det VM:et, i Kanada, var även ett år äldre Christopher Soos med och han har vunnit åtskilliga SM-guld.

Är det rimligt att tro att någon av de tre kommer att bli en OS-gymnast?

– De har helt klart chansen. Talangen och träningsintensiteten finns där och jag är övertygad om att de har möjligheten att klara att kvala in. Sedan vet vi ju alla att det gäller att bli uttagen av Sveriges Olympiska Kommitté också och då räcker det inte längre att uppfylla kraven som IOK och gymnastiken själva ställt upp. För att bli uttagen av SOK ska man ha chans att bli bland de åtta bästa eller uppfylla framtidskriteriet att komma med till sitt första OS för att man ska kunna prestera ett toppresultat på nästa OS. Men då är det medalj i det nästa som gäller.

Är kraven för hårda?

– Det tycker jag, generellt. Tyvärr blir skillnaden mellan olika sporter dessutom väldigt stor. Gymnastik är en enormt stor idrott internationellt med mängder med duktiga aktiva överallt i världen. Jämför det med hur många skidåkare det finns som verkligen satsar och är bra.

– Sedan skulle jag även vilja se att SOK åtminstone ibland kunde ta hänsyn till hur det faktiskt ser ut i de olika förbunden. Om ett förbund gör ett riktigt bra jobb och lyfter hela verksamheten tycker jag att det skulle finnas en möjlighet att belöna just det förbundet genom att ta ut en aktiv som kvalat in till OS, men som inte fullt ut uppfyller de extra kraven som SOK ställer. Det skulle bli en sporre för alla i det aktuella förbundet att jobba ännu hårdare. Visa att hårt och framgångsrikt arbete lönar sig, helt enkelt.

Merparten av de aktiva i Malmö idrottsakademis Elitprogram har ett arbete eller studier bredvid idrotten. Hur är det med de tre gymnasterna?

– De är inget undantag. Men för att nå ända fram hade de egentligen behövt koncentrera sig fullt ut bara på idrotten. Träningen, återhämtningen och allt annat kräver väldigt mycket tid. Att vara en del av Malmö idrottsakademi hjälper, inte minst genom att minska problemen med dubbleringen, men det skulle behövas ännu mer. Helst som sagt att kunna träna och förbereda sig på heltid.

Du jobbar själv som tandläkare. Hur fungerar det för dig?

– Tack och lov kan jag jobba lite mindre och med stor förståelse från mina kollegor ta ledigt vid resor och mästerskap. Men det kräver massvis med förberedelser lång tid i förväg.

Det pratas mycket om vad Malmö idrottsakademi kan hjälpa de aktiva med. Finns det ett behov även för de aktivas tränare – som dig – att kunna utnyttja resurserna med rådgivning och annat?

– Möjligheten finns ju redan. Det finns ett nätverk där vi tränare kan ta hjälp av varandra, diskutera och utveckla oss. Plus utbildningar, föreläsningar och annat. Men visst, ibland borde kanske en tränare likaväl som en aktiv sätta sig ner med till exempel en idrottspsykolog för att lära mer om sig själv och sin roll som tränare.

 

Text: Ole Törner, Skånesport.se
Foto: Bildbyrån