Efter att ha gått bredvid sin företrädare Jan-Olov ”Lollo” Jakobsson har Niklas Harris nu startat på allvar i sitt nya jobb som verksamhetschef på Malmö idrottsakademi. Han hyllar det ”Lollo” byggt upp.

– Det här är en fantastisk verksamhet; välbyggd och väldigt nyttig för våra 50 aktiva i Elitprogrammet. Dessutom med rådgivare som håller mycket hög klass och med fina möjligheter till tester. På lång sikt vill jag ta ett steg till när det gäller resurser och storlek, men det är faktiskt inte det viktigaste nu. Det är istället att konsolidera och stabilisera det vi redan har, betonar han.

Men han har ändå identifierat tre fokusområden som han vill jobba med på kort sikt.

För det första att göra Malmö idrottsakademi mer känd.

– Vi har koncentrerat oss på att bygga upp något fint. Nu måste vi tala om för alla hur bra vi är, inte minst Malmöborna eftersom vi får stora delar av våra resurser från Malmö stad. Det måste vi bli bättre på. Alla våra idrottare håller hög klass, många kommer att vara med i OS och kanske hälften har chansen att kvala in till OS. Vi hjälper dem på ett utmärkt vis, vi har fått bra lokaler, har byggt upp en fantastisk kapacitet och utrustning. Nu måste vi ut och tala om det också.

För det andra att få in de aktivas tränare mer i processen.

– Hittills har vi lagt allt fokus på idrottarna, men de blir bättre, och har nytta av, om vi även hjälper deras tränare. Så det ska vi göra. Jag är övertygad om att det blir positiva effekter i föreningarna tränarna jobbar i om vi är med och lyfter kunskapsnivån.

För det tredje att öka samarbetet med Malmö universitet.

– Jag vill få till ett informationsutbyte. Vi kan till exempel snabbare få del av deras forskning och vi kan ge dem tillgång till våra testresultat. Malmö är ju numera även ett riksidrottsuniversitet. Där vill vi kunna ge information, berätta om våra möjligheter och även se till att samordna våra ansökningstider.

Tiden Niklas Harris hittills jobbat som verksamhetschef har gjort honom än mer övertygad om att det är en absolut förutsättning att ha en egen erfarenhet av elitidrott. Jan-Olov Jakobsson hade en bakgrund som förbundskapten i badminton när den sporten höll riktigt hög nivå i Sverige och Niklas har en 15-årig tränarkarriär på nationell och internationell nivå i handboll. Han förde till exempel upp både LUGI och H65 Höör till SHE och med H65 var han med om att vinna en av de europeiska cuperna.

– Om jag inte själv levt i världen som våra aktiva i elitprogrammet nu gör hade det inte fungerat. Jag måste veta villkoren när jag pratar med dem och planerar vår verksamhet. Jag tror heller inte att det är någon krock att jag mest jobbat inom lagidrotten och att vi främst hjälper individuella idrottare. Man måste arbeta med individen även i ett lag och de som går långt där är starka individer.

– Jag har också snabbt sett att jag har nytta av att jag tidigare utnyttjat det som våra experter nu kan erbjuda i mina lag med allt från nutrition, mental rådgivning, individuellt anpassade styrkeprogram och rehabhjälp.

På sätt och vis kan man också säga att även om Niklas Harris nått sina framgångar inom handbollen och under lång tid spelade division 1-handboll i olika lag (plus division 5-fotboll i Lunds FF) var han från början en individuell idrottare och har nu återvänt till att bli det.

– Min pappa var orienterare och det var i den sporten jag startade, i Malmö OK. Jag höll på rätt länge, men var bättre på att springa än hitta kontroller. Nu har jag på ålderns höst så smått dragit igång en liten triathlonsatsning och springer igen. Pappa hade nog varit rätt nöjd med det, säger Niklas Harris och berättar om sina bästa minnen från handbollskarriären.

– När vi gick upp i SHE med LUGI trots att vi hade ett väldigt ungt lag med en medelålder på 19, som ingen riktigt räknat med. Samma euforiska känsla fick jag när vi i Paris med H65 blev det första svenska damlaget någonsin att vinna en av Europacuperna, dessutom mot ett lag (Issy Paris) som var rankat topp tio i världen. Jag vill även lägga till resan med ungdomslandslaget (F00-/01) som gick till semifinal i VM.

Ungdomslandslaget jobbar Niklas Harris fortfarande med. Det ska han göra till och med VM 2020. På fritiden hinner han även med att vara tränare på ungdomssidan i H43 Dalby, där familjen numera bor.

– Att jag, tillsammans med en massa andra Lugister, gör det är kanske oväntat. Men vi har väldigt bra förutsättningar ute i Dalby och många som vill spela och det var H43 som ville ta vara på det, inte LUGI.

 

 

Text: Ole Törner