Skateboard i OS är guld för Oskar

Skateboard är en sport utan gränser och Oskar Rozenberg Hallberg har i hög grad en karriär med mycket resor och framgångsrikt tävlande i hela världen. Men han har fortfarande en bra bas i Malmö.

Det var här allt startade, det var i Malmö han gick i gymnasiet på Bryggeriet på Lantmannagatan och han tycker att beskrivningen av Malmö som en av de stora skate-städerna stämmer.

– Malmö är en av de bästa städerna för skateboard i hela Europa. Många reser hit bara för att åka och att man satsar på sporten har man en stor nytta av, säger Oskar Rozenberg Hallberg och berättar vilka andra städer han tycket bjuder på bra miljöer för skateboard.

– Barcelona, Paris och New York, ja nästan hela USA faktiskt.

Det är i den kategorin man ska sortera in Malmö. Det senaste året har Oskar Rozenberg Hallberg även blivit en del av Elitprogrammet på Malmö idrottsakademi. Något han verkligen uppskattar.

– Jag hade ju redan stor hjälp i och med att jag är med i SOK:s topp- och talangprogram. Men Elitprogrammet är ett bra komplement. Än har jag inte varit hemma så mycket att jag kunnat vara med på tematräffarna, men jag har fått massage, pratat med mentale rådgivaren Sverker Fryklund och fått hjälp av fystränaren Stellan Kjellander. Sedan är det jättebra att kunna få snabb kontakt och hjälp av Rickard Dahan på Kulan. Jag slår och skadar mig ju rätt ofta, säger han och skrattar.

Oskar Rozenberg Hallberg är bara 22 år gammal, men har redan blivit världsmästare två gånger. Senast i september när han vann Vans Park Series World Championship i USA.

Nästa år är det OS i Tokyo. Då gör skateboarden debut i det officiella OS-programmet. Allt talar för att Oskar kommer att vara med då. Alla i sporten är inte överens om att det är en god idé, men för Oskar är det ingen tvekan.

– Klart att det är omstritt, men jag tvekar inte. En framgång i OS skulle betyda ännu mer för mig än VM.

– OS är bara vart fjärde år och definitivt större än VM. Just att det är första gången i OS gör det dessutom extra speciellt. Den som vinner premiären kommer alltid att synas lite extra i historien. Klart att det lockar.

Och han har lagt en gedigen grund.

Från det att han blev gripen på allvar av skateboard vid nio års ålder säger han att i princip allt har handlat om den sporten; att träna, tävla, resa, filma och hänga med kompisar som delar hans intressen.

– Från 9 till 22 års ålder har varje dag gjort mig lite bättre, betonar han.

 

 

Text: Ole Törner

Nätverksträffar är guld för Malmös ledare

Malmö idrottsakademi vill erbjuda en plattform där de aktivas tränare kan träffas och utvecklas. Därför bjuder man regelbundet in till nätverksträffar för just tränarna.

Senaste gången gästföreläste Renée Slegers från LB07 och Rikard Magnusson från Solröd Strand Badmintonklubb i Danmark.

Sammankomsten hölls i den östra foajén i Baltiska Hallen och Slegers berättade om hur hon, som relativt ny tränare, jobbar hårt med att involvera spelarna, bland annat med hjälp av regelbundna skriftliga utvärderingar.

Magnusson berättade bland annat om svårigheten att få hårt satsande och framgångsrika individuella idrottare att även få en känsla för klubben och åtminstone ibland vara på plats och ställa upp för den. Han kom även in på hur det är att träna sin egen dotter.

I en avslutande diskussion tände det dessutom till rejält om begreppet talang. Åsikterna spretade brett om allt från vad en talang egentligen är och ska definieras till hur nödvändigt det är att ha talang för att nå framgång.

Att upplägget är bra och nyttigt bekräftade två av deltagarna.

Dels MAI-tränaren Kristina Rosenqvist, som också har sin dotter i Elitprogrammet (Erika Wärff).

– Det blir både en bekräftelse på att man är lite rätt på det och att man har samma problem och utmaningar i många idrotter även om det ibland är väldigt olika förutsättningar i dem.

Dels Tomas Kollar, sportchef för Elitjunior och Dam i Malmö Redhawks.

– Det är alltid kul och intressant att få lyssna till tränare från andra idrotter, att utbyta erfarenheter och inse att man ofta möts av samma problematik. Tror också att det är bra att tränare för lag- och individuella idrottare möts och att man då bryter ner det till att det är människor vi jobbar med. Vi är nog hyfsat lika alla människor oavsett om vi spelar badminton eller fotboll.

– Utmaningarna i ledarskap, coachning, i hanteringen av de aktiva är de samma. Någonstans tror jag också att det är viktigt att utgå från sig själv i sitt ledarskap. Att inte spela någon annan. Sedan anpassar man sig givetvis efter olika situationer, men det tror jag har med erfarenheten att göra. Där kommer erfarenhetsutbytet in. Oj, den situationen var ny för mig, med då fick jag lite input på hur jag ska hantera den om det händer för mig. Men man ska alltid vara ärlig och äkta.

Kristina Rosenqvist försöker vara med på alla träffarna, både med tränarna och de aktiva.

– Jag har varit med på de flesta. Än har jag dock inte föreläst själv.

– Det jag kunnat relatera till mest hittills är när förbundskaptenen i gymnastik Frederik Pierreville pratade. Säkert för att jag varit i gymnastiken själv. Ju närmre det är vad man själv håller på med desto lättare är det trots allt att ta till sig tankesätten och översätta till sin egen värld.

 

 

Text: Ole Törner

 

 

Barnkonventionen blir lag 2020