”Ofta får de en aha-upplevelse efter första mötet”

En av de idrottspsykologer som är knutna till Malmö idrottsakademi är Kristiina Pekkola.
Hos henne får många aktiva, och tränare, upp ögonen för idrottspsykologi för första gången.

Kanske krävs det erfarenhet från ett liv som elitidrottare för att till fullo kunna sätta sig in i en elitidrottares verklighet. Kristiina Pekkola har trampat på de stigarna. Under nio år tävlade hon på landslagsnivå i judo, tills en korsbandsskada satte stopp inför OS i Barcelona 1992.
– Istället blev jag förbundskapten för både herrar och damer i fyra år, men det var inget för mig. Jag hade planer för två OS, men fick sluta som 25-åring. Jag skrev en magisteruppsats i idrottspsykologin; ”Vad händer efter karriären” – detta var 1998 när stigmat runt mental ohälsa fortfarande var stort. Det resulterade i två helsidor i Sydsvenskan och fungerade som en ögonöppnare för många.

Som idrottspsykolog har Pekkola sedan många år tillbaka drivit en egen praktik i Malmö och idrottspsykologi är en av utgreningarna. Malmö idrottsakademi har hon haft en relation till ända sedan Jan-Olov Jakobsson skapade fundamentet.
– Det har hänt en hel del på kort tid med Malmö idrottsakademi. Omvärlden har fått upp ögonen för oss eftersom vi har varit före vår tid.

Utveckla?
– Konceptet att ha elitidrottare lokalt samlade under ett tak med närhet till ett team som jobbar med spetskompetens. Det finns någonting unikt i det. Det har startats upp liknande satsningar sporadiskt ute i landet, men inte lika strukturerat.
– Nyckeln har naturligtvis varit att vi fått gehör från politiker, Malmö stad, RF SISU Skåne och Malmö universitet. Svensk politik har ju inte gjort någon satsning på elitidrott.

Minst hälften av de som antagits till elitprogrammet använder sig av Pekkolas tjänster.
– Vissa träffar jag bara en eller två gånger, andra har jag betydligt tätare kontakt med. Nyintagna ska ha introduktionssamtal och genomgå en behovsanalys och ibland är det först då individen kommer till insikt att det skulle finnas ett visst behov av min hjälp. Ungdomar som är 17-18 år och ska hålla på i minst tio år till behöver sätta en hållbarhetsstrategi för att inte bränna ut sig. Ofta får de en aha-upplevelse efter första mötet.

Just nu arbetar Pekkola och hennes kollegor en hel del med att höja tränarkompetensen.
– Speciellt nu under Coronapandemin är det viktigt och intressant.

På vilket sätt har samtalen med tränare och aktiva förändrats under coronapandemin?
– Plötsligt har idrotten fått mer tid på hemmaplan. Fler ifrågasätter sina val i livet, inklusive sin idrott.  Vissa drar slutsatsen att om de tränar mycket mer nu så kanske det gagnar en i framtiden, men ibland behöver vi inte träna mer – utan med mer kvalitet.
– För en del aktiva, speciellt de som tävlar i viktklassporter, har den här perioden påverkat deras vikt. Då mår de sämre och tar till snabbantning. När vi kommer in på de frågorna kan jag därför direkt koppla ihop vederbörande med Sara Rang som jobbar med idrottsnutrition på Malmö idrottsakademi. Hon pratar ofta med idrottare som äter för lite, så det är oerhört viktigt och tacksamt att vi kan jobba som ett team.
– Även skadehistorik kan vara kostrelaterad. Många ser inte kopplingen själva utan tycker att det är otur att de skadar sig mycket, påpekar Pekkola.

Hur ser du på framtiden för Malmö idrottsakademi?
– Jag ser en fantastisk utvecklingspotential. SOK har visat intresse för att samarbeta med oss inför OS 2024 och 2028. Skulle vi få toppeliten från flera olika sporter till Malmö vore det fantastiskt på många olika sätt, och dessutom ett erkännande.