Theodor Orban paddlar mot OS

Korsbandsskadan blev startskottet för kanotkarriären

Är man sportintresserad och växer upp i Lund är det oftast på ett av två spår man förr eller senare växlar in på. Handbollen eller fotbollen.

Så även för Theodor Orban.

– Det var så det började, både handboll och fotboll. Sedan slutade jag med fotbollen som 14-åring när jag drog korsbandet. Då var jag tvungen att hitta någonting annat.

Svaret blev kanot.

– Pappa Peter tävlade i landslaget och nog för att jag hade provat på det, men fram tills dess hade jag aldrig fungerat på att träna på allvar. I Lund finns det inte så många platser att paddla på… Men jag började gymma mycket efter skadan och farsan tyckte att jag borde prova en sport. Så vi tog kontakt med Lödde Kanotklubb och på den vägen är det.

Hade bra grundfysik – tekniken ett livslångt lärande

Hur lång tid tar det att lära sig sporten, eller kanske snarare tekniken?

– För mig var det inte så höga trösklar. Dels hade jag pratat mycket med min far tidigare, dels hade jag tränat mycket annat och hade därför en bra grundfysik. Tekniken tar ett litet tag att nöta in och man blir ”aldrig” klar med den.

– Jag började med sporten 2015 och tävlade första gången 2016. Direkt gick det ganska bra och jag tog en mittenplacering i en juniorfinal. Då tändes lågan på allvar.

I kanotsporten tas steget från junior till senior redan året man fyller 19. För Theodor Orban innebar det att hann fick två seniorsäsonger i kroppen innan pandemin. Resultaten lär inte vänta på sig.

– Jag tog en plats i landslaget redan första senioråret och började specialisera mig, främst på 200 meter K2 och K1.

Varför just de distanserna?

– Min styrka är explosiviteten. 200 meter är den kortaste distansen.

Efter OS i Tokyo har sporten gjorts om i det sammanhanget. Numera är 500 meter den kortaste OS-distansen.

– Den förändringen har varit stor för mig. Distansen är numera dubbelt så lång och det betyder att jag måste skruva på detaljer kring hur jag tränar.

Siktar mot kommande OS med Malmö idrottsakademi

OS i Paris 2024 är det närmsta målet för Theodor.

– Kvalen dit går av stapeln redan till sommaren och kanske kommer det för tidigt för mig. Annars är det Los Angeles 2028 som är mitt stora långsiktiga mål. Det kräver mycket planering träningsmässigt, så man får ha en bra plan och mycket disciplin.

– När det gäller mer kortsiktiga mål finns det alltid världscuptävlingar under 2023.

Till Malmö idrottsakademis elitprogram anslöt Theodor Orban 2019.

– Jag är imponerad av att det finns så mycket olika resurser, inte minst för att optimera den individuella träningen. Stellan som hjälper till med styrketräning är den jag träffar mest. Sedan har jag haft en del skador och fått träffa sjukgymnaster på Kulan som hjälpt till snabbt och smidigt.

– Att träffa Sverker Fryklund (idrottspsykolog) var också väldigt värdefullt. Efter att ha vunnit SM i K1 2020 fick jag motivationsproblem. Den tävlingen hade varit mitt stora mål en längre tid och plötsligt fick jag svårt att tagga till inför dt fortsatta tävlingarna. Att få prata med Sverker gjorde stor skillnad.

– Framöver hoppas jag genom Malmö idrottsakademi kunna utveckla mitt personliga varumärke mer, avslutar Theodor Orban.

---

Text: Christoffer Ekmark, Skånesport.se