”Jag har fått en nytändning”

En av dem som under längst tid tillhört Malmö idrottsakademis elitprogram är Jonas Glans.
Trots en karriär kantad av skador levererar han bättre än någonsin – som 31-åring.
– Jag känner mig fortfarande orutinerad, säger den oväntade EM-finalisten från i somras.

”Stal” en EM-plats

Jonas Glans har i ett drygt årtionde tillhört den svenska löpareliten. Främst på 1500 och 3000 meter. Så när han i somras ”stal” en EM-plats genom att dundra hem 5000 meter på Folksam GP var det många inom löparvärlden som höjde på ögonbrynen och tänkte, eller rentav utbrast, ”Jonas Glans! Hur är det möjligt”?

Själv var han inte lika förvånad, även om det inte var budgeterat med en plats i EM på 5000 meter.

– Jag är bra nu, men har mest sprungit 1500 meter och 3000 meter och tagit mig till EM-finaler och sådär. Jag var lika bra 2016 som nu, fast på en annan distans.

Varför tog det dig tio år för att komma fram till att 5000 meter var din grej?

– Ja, bra fråga… För det är nog trots allt min bästa distans.  Jag har varit världens mest skadade löpare, det är den enkla förklaringen. Men jag vill samtidigt tillägga att det inte är en helt ny distans; jag vann SM på 5000 meter 2016.

Som en gammal veteranbil

Skadorna ja. Jonas Glans har varit lite som en gammal veteranbil; oftare trasig och ställd på reparationsmattan i garaget än i drift.

– Sjukgymnasten jag brukar går till, Rickard Dahan, säger att jag har en gynnsam kropp när det kommer till att presentera, men ogynnsam när det kommer till skador. Det har inte varit så att jag agerat dumdristigt genom att träna för mycket eller fel, snarare är det så att jag tränar mindre än de andra elitlöparna. Någon riktig förklaring till de många skadorna har jag inte.

En del skador är dessutom oidentifierade. Det gör ont och går inte att prestera maximalt, vad som är orsaken till smärtorna har inte gått att klarlägga.

– På det sättet har det varit frustrerande, för de senaste 6 åren har vi haft svårt att hitta diagnoser.Min långsökta teori är att jag och MFF-spelarna, får de verkar vara skadade lika mycket, har fått samma dåliga kranvatten…

”Till slut når man en gräns för vad man orkar med”

Jonas Glans fick först stressfakturer, sprickor i skelettet, och andra ”vanliga” löparskador.

– Sedan blev det allt flummigare skador där jag får smärtor. Jag träffar Rickard Dahan, Pär Herbertsson, undersöks med magnetkamera och ultraljud – men det är svårt att sätta diagnoser. Det handlar om smärtor.

Vad gör ont?

– Allt möjligt. Efter SM på 10.000 meter förra året började hälarna att göra ont, jag har inte kunnat ha vanliga skor det senaste året. Jag klipper sönder skorna så det är hål i hälarna. Till slut når man en gräns för vad man orkar med rent mentalt.

– Jag har testat det mesta, till och med glutenfri mat. Till slut tar det bara mental kraft. Men jag mår inte ”tillräckligt” dåligt i mitt vardagsliv för att gå vidare till annan vård. Om inte idrottsläkarna hittar roten till mina idrottsskador, då är det svårt att gå till den vanliga sjukvården och förvänta sig svar. Man blir bara trött på det. Ofta har det handlat om att: ”Hur kan jag träna för att inte göra smärtan värre?”.

Inre driv och stöd från Malmö idrottsakademi

Du måste ha varit nära att sluta? Vad har gjort att du fortsatt?

– Jag blir inte aktivt pushad av resurserna på Malmö idrottsakademi, utan har ett eget inre driv, men de har varit starkt bidragande till att man orkat och kunnat fortsätta. Jag har i stort sett gjort en eller två tävlingar per år de fyra senaste åren och då har det varit svenska rekord och/eller SM-guld. Hade jag gjort dåliga resultat hade jag kanske tröttnat och lagt av.

– Om jag bara kan vara skadefri så kan det bli bra, tänker man. Jag känner mig otränad och oerfaren trots att jag är 31 år.

Hur fungerar processen när du går till Malmö idrottsakademi med en skada?

– Får jag en skada så är Richard Dahan min första utgångspunkt. Han har träffat mig i tolv år och känner mig rätt bra.

Är han inte trött på dig vid det här laget?

– Haha, ja, lite så. Det har varit många konstiga diffusa saker.

Men du använder även elitprogrammets andra resurser?

– Ja, dels Richard, men jag arbetar också men Stellan Kjellander med styrketräning. Jag har varit i Malmö idrottsakademi under många år och fått mycket av kunskap genom, dietister idrottspsykologer och andra när jag gått vilse.

– Nä jag ”slutade” för några år sedan, talade jag med Sverker Fryklund. För jag gjorde ett helhjärtat försök att sluta efter en EM-final. ”Nu ska jag sluta, hjälp mig” sa jag till honom. Två samtal senare insåg jag att jag ville fortsätta med löpningen… Nu efter sommaren har jag mer tid att utnyttja programmet ännu mer. Jag ska vara pappaledig till hösten, och göra återbesök hos de flesta resurserna. Bland annat vill jag fokusera mer på kost.

Snabb huvudräkning med ett varv kvar – ”fin känsla”

2022 blev ett speciellt år för Glans.

– Länge handlade det om en övergång till att sluta. Därför gick jag inte in i det helhjärtat och hade därför låga förväntningar – för att inte bli nedslagen.

När Folksam GP skulle avgöras var det helt andra löpare som förväntades kvala till EM.

– När säsongen började satt jag hemma framför TV:n och såg andra tävla. Vid aktuellt lopp hade jag en målbild av att de skulle vara etta-tvåa och att jag skulle trilla in lite där bakom. Det hade varit okej. Men båda de sprang dåligt och med ett varv kvar fattade jag att EM-chansen fanns kvar. Jag kollade på klockan, gjorde lite snabb huvudräkning, och kom fram till att det skulle räcka med 63 sekunder på avslutningsvarvet för att klara EM-gränsen. Det var en fin känsla…

Skulle jobbat som byggnadsakustiker – fick ledigt för att åka till EM

Du gjorde en TV-intervju efter loppet där du verkade väldigt förvånad.

– Det var för att inte haussa upp mig självförtroendemässigt, jag tyckte jag var lugn. EM var två veckor bort och hade fram tills dess inte varit ett realistiskt mål. Jag jobbar som byggnadsakustiker i byggnader och var schemalagd för att åka ut till ett bygge i Tygelsjö och kontrollmäta byggnader med bostäder och butiker under EM. Alla byggen är stressade och vill bli klara i tid, men i detta fall var de  schyssta och lät mig åka.

I EM blev det en tiondeplats för Glans, som tror att han har en hel del kvar att bevisa ute på löparbanorna.

– Jag har fått en nytändning. Nu vill jag fortsätta bli bra.

När pekar en 5000-meterslöpare?

– De flesta som slår världsrekord är runt 25-26 år, man peakar kanske något år senare. Men sådan statistik är nog rätt missvisande. De slutar för att de vill göra annat i livet när de är 30 men hade kunnat fortsätta.

– Jag har aldrig tränat optimalt och ser fortfarande utvecklingspotential i mig själv.


Text: Christoffer Ekmark, Skånesport.se
Foto: Bildbyrån